Mat en hjärtefråga för hälsa och trivsel ​​

Mat till äldre måste sättas in i ett socialt perspektiv, inte bara ses som ett näringsintag. Därför krävs ett nationellt kunskapslyft och mer pengar till Livsmedelsverket.

I förslaget till en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen ses mat som mer än näring och måltiden som central på många olika sätt.

– Därför har vi inte behandlat maten för sig i utredningen. Vi har inte hackat sönder förslagen, utan utgått från de enskilda personer som finns i äldre­omsorgen. Vissa saker är basala i deras liv, som att få äta, kommunicera och få röra på sig, konstaterar utredaren Susanne Rolfner Suvanto.

Mat är, enligt utredningen, en aspekt av hälsofrämjande, förebyggande och rehabiliterande åtgärder. Ett synsätt som, förhoppningsvis, ska höja statusen på vad äldre äter.

– Den som inte får i sig mat orkar inte träna för rehabilitering. Om någon äldre är svag ska man se hur det ser ut med mat och dryck. Finns det svårigheter att svälja eller något annat? Problem med tandhälsan eller mediciner som orsakar förstoppning är exempel på orsaker som också kan medföra minskad matlust, säger hon.

”Äldre äter ofta för lite, i kombination med att de rör sig mindre. Det är en bra tanke att rikta fokus mot funktion hos äldre.”​

Ambitionen är att undvika detaljstyrning och i stället betona samarbete mellan dietist, arbetsterapeut, fysioterapeut, logoped, tandhygienist, tandläkare och läkare. Det förutsätter att kompetens och kunskap är god hos alla yrkesgrupper. Därför vill utredningen skapa ett nationellt kunskapscentrum.

Livsmedelsverket föreslås få nio miljoner kronor under tre år. Tillsammans med Socialstyrelsen ska de fortsätta det regeringsuppdrag som inleddes 2014 med kunskapsbyggande kring äldres mål­tider. Det upptäcktes då att kommunerna ute i landet gjort många satsningar på att utveckla de äldres måltider mellan åren 2006 och 2011. Resultaten var positiva, framförallt hade den personal som arbetade närmast de äldre ökat sin kunskap.  Men utvärderingarna och uppföljningarna var få, vilket innebär att det inte varit möjligt att bedöma om effekterna varit långsiktiga. ​

– Vi behöver tänka mer på att det är kommunerna som har ansvaret för vård och omsorg om äldre. Kommunerna har kvalitetssystem att arbeta med. Från statens sida kan vi skapa gemensamma centrum som stöd till kommunerna. Men själva arbetet sker i kontakten med den som ger vården och den som får vården, säger Susanne Rolfner Suvanto.

Kommunerna beslutar också om hur mycket äldre ska betala för maten. Därför föreslås att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att kartlägga avgifterna för maten och hur prislappen påverkar äldres matvanor.

– Vi som är ansvariga för maten ser till innehåll och utformning, men anser de som ska köpa maten att de har råd? Det är stora skillnader i kostnaden för en matlåda mellan kommunerna och vi vet att ekonomin är knapp för många, särskilt äldre kvinnor. Att betala 50 kronor för en enda måltid kan vara dyrt och många delar upp den på två dagar, säger hon.

Tommy Cederlund, professor i nutrition vid Uppsala universitet och överläkare i geriatrik på Akademiska sjukhuset, är försiktigt positiv till förslagen.

– Det känns som om intresset har förskjutits från att det är bra att de äldre äter, till hur man kan kombinera mat och vilka livsmedel som är bra för att understödja funktion hos äldre, säger Tommy Cederlund.

Han påpekar att väldigt mycket av hälsa hos äldre bestäms av muskulaturens kondition, som i sin tur bestäms av träning, rörelse och kost.

– Äldre äter ofta för lite, i kombination med att de rör sig mindre. Det är en bra tanke att rikta fokus mot funktion hos äldre. Frågar man dem, är det funktion de eftersträvar. Att vara sjuk och ta medicin är ett relativt litet problem jämfört med att förlora funktion och inte klara att leva självständigt.

Tommy Cederlund tror att det just nu finns ett bra samhällsklimat för att driva frågor om kost, rörelse och funktion. Samma inställning har Albert Westergren, professor i omvårdnad vid högskolan i Kristianstad. ​

– Det är bra att maten kopplas till förebyggande insatser. Och Livsmedels­verket besitter en samlad kompetens som gör dem lämpliga att återta arenan, säger Albert Westergren.

Han pekar på vikten av att bevara och utveckla personalens kompetens om mat.  Både den ofta stora personalomsättningen och bristen på utbildning i nutrition, innebär att personalen närmast den äldre inte alltid har den insyn som krävs för att öka kvalitén i omvårdnaden.

SOCIALA VINSTER MED HEMLAGAT I MUNKEDAL

Kritiken av matlådorna satte maten till äldre på den politiska agendan och fick Munkedals kommun att låta hemtjänst­personalen börja laga mat till de äldre. Med facit i hand gick det bra utan nationella riktlinjer, kanske hade de till och med varit ett hinder.

Övergången till att laga mat hemma hos hemtjänstens brukare gick smidigt. På det viset har inte hemtjänsten i Munkedal saknat stöd på nationell nivå, anser Maria Länström som var utredare och verksamhetsutvecklare när Munkedal övergick till att laga mat i hemmen.

– För oss var det en så enkel och vardaglig åtgärd – vi lagar mat i vanliga kök. Det kan rent av hända att vi hade bromsats lite om det funnits något dokument vi behövt förhålla oss till, att det hade känts som om det är svårare än vad det egentligen är.

Men hon tror ändå att nationella riktlinjer skulle kunna få positiva konsekvenser i kommuner som vill göra samma sak:

– Ökad kunskap om mat samt riktlinjer för matlagning i hemmet på nationell nivå hade kunnat bidra till att sätta frågan på den politiska agendan i kommunen. Vi fick rätt gott gehör ändå, men det underlättar alltid om det finns styrdokument att hänvisa till.

Att matlagning i hemmet inte blir dyrare för kommunen gjorde det lättare att få politikernas i Munkedal öra. Personalen har precis som tidigare en halvtimme till måltiderna. Därmed kan bara enklare rätter tillagas, önskas kalops så får det bli på burk.

Enligt Magdalena Jorqvist, undersköterska och kostombud i Munkedals kommun, innebär den hemlagade maten stora sociala vinster. De äldre är med och planerar inköpen, och de som klarar av det kan också hjälpa till i köket.

– Det är ett helhetsperspektiv som har förändrats. Att man lagar maten hemma bidrar till att det är lättare att hålla vikten. Vi kan köpa hem smör och grädde och ha i såsen – det är lättare när man gör såsen hemma. Och nykokt potatis gör jättemycket för aptiten, säger Magdalena Jorqvist.

Med hjälp av kvalitetsregistret och Senior Alert fångas de som riskerar undernäring upp, och i dag är mycket få av de äldre i Munkedals kommun undernärda.

– Det är svårt när en person är svårt sjuk och kanske har cytostatika eller morfin. Men annars äter nästan alla bra. Om någon inte vill ha maten kopplar vi in sjuksköterska eller primärvård och lägger upp en plan för hur vi ska göra, berättar Magdalena Jorqvist.

Är det frågan om depression tar biståndshandläggaren beslut om det ska finnas tid att sitta med vid måltiden. Men många gånger löser personalen sviktande matlust genom att laga extra god mat.

– En dam fick en gräddbakelse efter frukost varje dag. Det fungerade fint.

 

Marika Sivertsson

Marika Sivertsson

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant