På säkra steg mot ökad ork
Världsledande forskning vid Umeå universitet vidgar gränserna för vad sköra äldre klarar av. Det handlar om betydelsen av intensiv träning, men också om teknik som uppmuntrar till aktivitet och stärker möjligheterna att bo hemma så länge som möjligt.
Professor Erik Rosendahl och hans kollegor vid Umeå universitet rankas bland de internationellt mest tongivande i forskningen om träning och äldre. Det handlar inte minst om att lyfta aktivitetens betydelse även för de mest sköra.
2014 utsågs en artikel om träning för personer på äldreboenden av Erik Rosendahl till en av de femton mest betydelsefulla inom fysioterapi.
– Det var ju fantastiskt roligt och en inspirationskick för alla oss som arbetat med studien. Men det stora lyftet är att utmärkelsen lyfter behovet av träning för äldre personer med funktionsnedsättning. Det är ju en grupp som sällan hörs i samhällsdebatten, säger han.
För Erik Rosendahl, professor i fysioterapi vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet, väcktes intresset för skörhet när han arbetade som fysioterapeut på en geriatrisk klinik.
”Här finns en öppenhet och en trevlig stämning. Vi hjälper varandra och konkurrerar inte. Det innebär att vi som arbetar här behöver inte ta hela bördan själv, vilket gör att vi vågar mer.”
Då upptäckte han att träning gav mycket positiva effekter även för mycket gamla och vårdbehövande personer. Han och hans kollegor sökte efter forskning på området, men fann att det knappt förekom någon forskning alls om mer intensiv träning för denna grupp.
– På 90-talet var det ett större fokus på träningens betydelse för friska äldre personer och det är först de senaste fem, tio åren som det börjar komma förståelse för att även de med demens kan träna på ett liknande sätt. Innan dess trodde få att fysisk träning skulle kunna hjälpa dem.
Begreppet skörhet är en benämning som är relativt ny i Sverige och som han känner sig ambivalent inför. Ordet kommer från engelskan ”frail”.
– Jag både gillar och ogillar begreppet sköra äldre personer. Å ena sidan har det inneburit att den gruppen lyfts fram mera, å andra sidan är det ett diffust begrepp.
Det kan också användas på ett dåligt sätt, menar han.
– Skör indikerar ett synsätt att de som definieras så ska tas om hand eller att de ska behandlas försiktigt. Visst är det bra att det förtydligar att detta är en grupp som du måste vara extra noggrann med inom vård och omsorg, men det får inte vändas till att det är personer som inte kan eller mår bra av att göra saker.
Nej, det är inte försiktighet som skapar kvalitet för de sköra äldre personerna. Det är i stället bland annat träning, men på rätt sätt. Promenader som syftar till att öka den fysiska aktiviteten måste kompletteras med träning av balans och av muskler.
Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering består av sex enheter, varav en av dem är geriatrik. Den är sedan länge förknippad med den stora Gerda-undersökningen, som sedan 2002 undersöker äldres livsvillkor på båda sidor Kvarken – havet mellan Sverige och Finland – med läkaren Yngve Gustafsson i spetsen.
– Vi var tidigare än många andra inom de frågor som rör forskning kring sköra äldre personer. Här har funnits en motor, bland annat genom Gerda-projektet, berättar Erik Rosendahl.
En viktig inspirationskälla för forskargruppen är dess internationella kontakter, inte minst Storbritannien som framgångsrikt tagit tillvara forskningsresultat. Erik Rosendahl menar att britterna är duktiga på att få ut forskningen i samhället, till exempel finns på flera platser särskilda kliniker som är inriktade på att förebygga fallolyckor.
”Vi slår ofta huvudet i väggen och trots att vi visar på positiva resultat av träning drar verksamheterna ner på den när de är pressade.”
Forskningen kring äldre personer vid Umeå universitet, oavsett om de kallas sköra äldre eller är hemmaboende äldre, sker nära verkligheten, vilket forskargruppen tycker är centralt.
– Vi ser också rent mänskligt hur många lyfts av att berätta om hur de känner, även när vi frågar stora frågor som ”är livet värt att leva?”, säger Erik Rosendahl.
En fråga han funderar mycket över och gärna vill forska vidare på är hur forskningen ska få spridning och komma ut i hemtjänst och boenden. Han och hans forskargrupp vet hur pressade personalen är och hur lite stöd de allra flesta har av fysioterapeuter.
– Det finns en stor förbättringspotential på äldreboenden, men vi ser att det är underbemannat och att undersköterskorna har dåligt med tid. Jag hoppas det blir en ändring vad gäller bemanning inom äldreomsorgen.
– Önskvärt är också att påverka den politiska nivån och nå större samordning i de här frågorna mellan myndigheter och nationella organisationer, säger Erik Rosendahl.
Vi arbetar i team och det är en framgångsrik väg. Många av forskarna har också börjat som kliniker vilket ger erfarenheter som vi tar in i forskningen. Det finns en vilja att det vi gör ska komma de äldre till godo, säger Marlene Sandlund.
Vi arbetar i team och det är en framgångsrik väg. Många av forskarna har också börjat som kliniker vilket ger erfarenheter som vi tar in i forskningen. Det finns en vilja att det vi gör ska komma de äldre till godo, säger Marlene Sandlund.
– Det har funnits ett tänkesätt att ”det går ändå utför”, men det håller inte. Ganska små förbättringar av muskelstyrkan kan ge stora vinster, säger professor Erik Rosendahl.
Ingeborg Nilsson, universitetslektor och arbetsterapeut och Marlene Sandlund, biträdande universitetslektor.
Nina Lindelöf är universitetslektor på enheten för fysioterapi. Hon har intervjuat deltagarna i UMDEX, det forskningsprojekt som utvärderat träningsprogrammet HIFE för demenssjuka (läs mer här).
– Vi slår ofta huvudet i väggen och trots att vi visar på positiva resultat av träning drar verksamheterna ner på den när de är pressade.
Träningen är ofta det första som faller bort. Det blir ett större och större spann mellan vad vi vet och vad som kan göras, säger hon.
Av samma orsak mäktar personalen inte heller alltid med att gå in i forskningsprojekt de vet vore bra. Ofta är de äldre personerna mer positiva till projekten än personalen.
– Ensamhet är ett stort problem för många gamla, men när vi vill få deltagare till ett projekt som bryter ensamheten blir det skarpt läge, säger Ingeborg Nilsson, universitetslektor och arbetsterapeut som bland annat arbetat med en interaktiv äldreportal som ska lanseras till sommaren.
– Då kan det bli svårt för personalen att plocka ut någon som passar. Kanske träder det in en känsla av att vilja beskydda sina äldre.
I en del länder får inte demenssjuka delta i forskningsprogram, vilket inte gäller i Sverige. Även den som lider av demenssjukdom har rätt till delaktighet.
Och även om minnet är svagt kan träningen sätta igång kroppsliga minnen, som till exempel att kunna göra djupa knäböjningar.
Nina Lindelöf blev förvånad över de nyansrika svar hon fick.
– Det kunde komma uttryck som ”inaktiv är döden direkt”. Flera ger uttryck för att stillasittandet är det värsta scenariot. ”Man ska vara i rörelse.” Jag har också mött en otrolig tacksamhet över att de får vara med och att vi frågar vad de tycker.
Det ökande antalet äldre och personalbristen stärker forskargruppens intresse för det förebyggande arbetet, men också för e-hälsa.
– Vi kommer inte att kunna ha välfärdsstaten på det sätt vi är vana. Därför behövs nytänkande och förebyggande arbete, säger Ingeborg Nilsson.
Den första stora studien som leder i bevis att träning lönar sig, även för mycket gamla och sköra personer heter FOPANU, ”The Frail Older People – Activity and Nutrion Study”.
2014 utsågs studien till en av världens mest betydelsefulla fysioterapistudier genom tiderna. Bedömare var en internationell expertkommitté, som motiverade sin utnämning med att studien var den första i världen som utvärderade hur äldre personer med påtaglig fysisk eller kognitiv funktionsnedsättning påverkas av intensiv fysisk träning.
Studien visade att intensiv träning har minst lika bra effekt för dem som lider av demenssjukdom som för sköra äldre utan kognitiv nedsättning.
191 personer boende på olika äldreboenden deltog. Medelåldern var 85 år och innan träningen kunde två tredjedelar inte själva resa sig upp från en stol. Hälften hade demens.
Målet var att utveckla ett lättanvänt, tydligt och effektivt träningsprogram för äldre sköra personer. Efter tre månader hade deltagarna gjort stora framsteg genom intensiv och specialutformad träning. De blev rörligare, självständigare, starkare och fick bättre balans.
Liknande resultat visar UMDEX, ”The Umeå Dementia and Exercise study”, nästa stora studie där samtliga 186 deltagare hade en demenssjukdom. Den visar effekten av högintensiv träning för personer med demens.
I sommar lanseras ett försök med en interaktiv äldreportal i en glesbygdskommun som riktar sig till hemmaboende äldre personer.
I dag är tre- till femåringar mer aktiva med ny teknik än de som är äldre än 75. Många äldre personer står därmed utanför mycket samhällsinformation. Men med stöd att komma igång blir det signifikanta förbättringar, visar Ingeborg Nilssons forskning.
– Jag är intresserad av hur sociala aktiviteter kan skapa hälsa och välbefinnande hos äldre. Hur kan teknik användas för att skapa delaktighet och ett mer aktivt liv? säger Ingeborg Nilsson, universitetslektor och arbetsterapeut.
Vad behöverde som bor i glesbygd för att kunna bo kvar, vara trygga och leva ett aktivt liv? Visionen är att skapa en interaktiv miljö, där det går att koppla upp sig för delta i en bokcirkel, konsultera en kursledare i sitt favoritämne eller vara aktiv på Facebook för att nämna några funktioner.
– Vi vill skapa en plattform som också innebär aktivt deltagande. Det är en demokratifråga, säger hon.
Säkra steg är en träningsapp för målgruppen 70+ som ska förhindra fall och locka till rörlighet i vardagen.
– Jag drivs av att arbete för prevention. Fysisk träning är bra för allt och det har inga biverkningar, säger Marlene Sandlund, biträdande universitetslektor och projektledare för Säkra steg.
I början av 2000-talet tog hon som färdigutbildad fysioterapeut också en examen i informatik. Då tyckte många att hon hade en konstig kombination. Nu beskriver hon den som perfekt. I appen Säkra steg finns små filmer med äldre personer som visar övningar som stärker balans och förebygger fall.
Grundidén var att utveckla fallprevention och att varje användare kan utveckla sitt eget träningsprogram. Marlene Sandlund anser det mycket viktigt att framtida användare varit med och utvecklat appen.
– Genom de äldre personerna lär vi oss hur en app ska se ut för att locka till rörlighet i vardagen. Vi får också kunskap om hur vi kan göra människor medvetna om den fallrisk som finns när vi blir äldre.
Appen är i stort sett redan utvecklad, men ska nu utvärderas för att så småningom bli en app tillgänglig för alla att ladda ner. Om förhoppningsvis tre år finns den på marknaden, tror Marlene Sandlund, nu också inne i ett nytt projekt, Min balans.
KOL är en av Sveriges vanligaste sjukdomar men föga uppmärksammad och känd, trots att det finns bevis för att egenvårdsstrategier så som träning kan skapa betydande förändringar också för den här gruppen.
Över en halv miljon människor i Sverige har KOL, en sjukdom ofta förenad med skuld och skam. Ofta upptäcks sjukdomen i 60-årsåldern hos kvinnor, lite senare hos män. Sjukdomen blir också vanligare vid stigande ålder.
Mycket går att göra för den som får hjälp, men en undersökning visar att bara 0,5 procent av alla sjuka får den hjälpen.
Nyligen lanserade Karin Wadell, professor på enheten för fysioterapi som arbetat med KOL sedan 1996, en hemsida, KOLwebben.se. Den riktar sig mot alla som vill veta mer om KOL.
– Det finns väldigt mycket att göra för KOL-patienter, framför allt gällande livsstil och egenvård. Genom fysisk aktivitet och träning ökar livskvaliteten, ger bättre fysisk kapacitet och minskar andfåddhet, berättar hon.
Gunhild Wallin
Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.
