Beröring uppväcker känslor och utan dessa skulle livet vara ödsligt menar Carl-Göran Ekerwald i artikeln ”Livet skulle vara ödsligt utan beröring” (sidan 17). Vi behöver alltså beröring för att känna att vi lever överhuvudtaget. Ett ödsligt liv låter väldigt ensamt och torftigt.

WHO är överens med Carl-Göran Ekerwald om behovet av beröring (se definition i rutan på nästa sida). Den statistik om ensamhet som publiceras i artikeln ”Ensamheten ökar med åldern”(sidan 21) visar tyvärr att livet tvärtom blir mer ödsligt ju äldre man blir. Det är också äldre män (70+) som är den grupp i Sverige som begår flest självmord.

Carl-Göran Ekerwald hävdar beröringens starka kraft när han berättar om sin avlidna hustru Anna. När hustrun var demenssjuk var det den fysiska beröringen som bekräftade parets livslånga relation och gemenskap. ”Men hon kunde sträcka armarna mot mig då hon såg mig komma, eller ta mitt huvud mellan sina händer och dra mig intill sig”. När mycket annat försvunnit väcker beröring igenkännande och samhörighet.

Även i artikeln ”Mjuk massage lindrar smärta vid livets slut” (sidan 29) skriver Berit Seiger Cronfalk om beröringens existentiella dimension: Forskning visar på att symtomlindring vid smärta ökar livskvaliteten vid palliativ vård, och att där spelar beröring/mjukmassage stor roll. Studier visar på att mycket mer än vad som görs avseende smärtbehandling kan göras, och att det är äldreomsorgspersonalen som är bäst på att kommunicera med äldre personer och därför kan hitta sätt att lindra.

Beröring åstadkommer i bästa fall känslan ”Jag existerar, jag är jag, jag finns i ett sammanhang!” och blir på så sätt extra betydelsefull vid omsorgen av äldre, eftersom i takt med sviktande funktioner och förändrade livsvillkor, samt den beroendeställning man kanske hamnat i, väcks allt fler existentiella frågor: Vem är jag egentligen? Vilket är mitt värde nu på äldre dar? Vad måste jag klara av för att duga? Har jag fattat rätt beslut i livet? Hur var det när jag blev illa åtgången/lyckades med/förlorade …? Vad händer återstående tid, och efter döden?

Även för den som insjuknat i någon demenssjukdom aktualiseras dessa frågor, fast kanske inte verbalt tydligt. I takt med att situationen blir allt mer oförståelig för en själv och när rädsla och stress ökar. Beröringen kan vara en del i att mildra ångest och bidra till ökad livskvalitet – den ger återkännande, bekräftelse och samvaro.

Ytterligare en spännande aspekt på beröringens kraft är när Carl-Göran Ekerwald berättar om när han av sin andra hustru Sigrid Kahle på ålderns höst fick tillåtelse att läsa hennes dagböcker för att lära känna henne på djupet – en generös ”psykologisk beröring”.

Reflektera:

Börja med dig själv:

1. Vad betyder beröring för dig själv? När är det viktigt för dig att någon rör vid din kropp? Hur rör du vid andra människor?

2. Har du erfarenhet av några situationer där beröring varit avgörande? Berätta!

3. Tänk dig in i ett liv helt utan beröring – hur skulle det kännas/vara?

Fortsätt med ditt arbete med äldre:

4. Vad är din erfarenhet av beröringens betydelse med äldre som har omsorg?

5. Hur kan beröringen bli ett kommunikationsmedel?

6. På vilket sätt läser du av hur mycket beröring en äldre vill ha?

7. Vad är din erfarenhet av beröringens betydelse vid palliativ vård?

8. Hur skulle äldreomsorgspersonal, än mer än vad som görs i dag, kunna arbeta med beröring som en del av smärtlindring?

9. Vad känner du när du i artikeln ”Mjuk massage lindrar smärta vid livets slut”  läser: ”Genom att vara närvarande skapas relationer och närhet i olika omvårdnadsrelationer, ett exempel kan vara när personalen tvättar Veras smärtande fötter. Det beskrivs i litteraturen som en konkret och existentiell handling. Tillsynes vardagliga och enkla omvårdnadsåtgärder kan därmed få helt andra dimensioner”?

10. I samma artikel finns ett antal punkter under rubriken ”Att tänka på”. Vad innebär dessa punkter för dig i ditt vardagsarbete? Hur kan din arbetsgrupp använda er av dessa punkter för att utveckla arbetet?

Chefsspår:

11. Samtliga frågor ovan – reflektera utifrån ditt perspektiv!

12. Fråga 6: Stämmer resonemanget att hur vi berör är delvis en generationsfråga (”Livet skulle vara ödsligt utan beröring”)? Om ja, vad är viktigt för personal att tänka på?

13. Fråga 9: Hur kan du resonera med din personal utifrån de citerade meningarna?

14. Fråga 10: Hur kan du använda punkterna i dina grupper för att utveckla arbetet?

Tre artiklar – ”Tystnad råder – om demenssjukas sexualitet”, ”Det finns kåta karlar på alla äldreboenden” och ”Chefer duckar för laddad fråga” – tar upp det för många yrkesverksamma välkända faktumet att en rad sexuella inviter och handlingar måste hanteras på äldreboenden, och främst på boenden för personer med demenssjukdom.

Jag vill lägga till att det kan vara än jobbigare för dig som personal om du möter detta inom hemtjänsten. Det är flera perspektiv som måste tillvaratas: Den äldre som utför en handling verbalt eller i praktiken, övriga äldre som hör/ser, eventuell äldre eller annan person som är föremål för den sexuella handlingen, chef som ansvarig för personalens arbetsmiljö. Vi kan vidga cirkeln till anhöriga till den äldre som uttrycker sin sexualitet olämpligt, till exempel en make eller maka.

Jag vill lyfta WHO:s definition av sexualitet (se faktaruta) som Silviasystern Lotta Roupe resonerar kring. Sexualiteten är alltså så mycket mer än sex i sig. Den är intimt förknippad med fysisk närhet, kärlek och relationer. Det är också ett grundläggande behov likställt med övriga sådana som sömn, vätska, värme och föda. Lotta Roupe slår fast att vi naturligtvis måste tillvarata detta behov även hos äldre. Men hur?  

En liten utvikning kommer här utifrån två av äldreomsorgens stora läromästare: den amerikanske psykologen Abraham Maslow och den amerikansk-israeliska sociologen Aaron Antonovskij. Dessa två teoretiker är samstämmiga med WHO:s definition även om de har olika utgångspunkter, och teorierna i sig är olika. Vad gäller sexualiteten är de överens.

Maslow presenterade på 1950-talet sin behovstrappa. Den har funnits med som del av samtliga vårdutbildningar under många år och visar på hur människans utveckling sker utifrån en prioritering av behov. Maslow menar att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen. På trappsteg ett finns de grundläggande behoven, bland annat det sexuella. Innan vi kan känna psykologisk styrka och trygghet (trappsteg två) och social gemenskap (trappsteg tre) måste det första trappstegets behov vara tillfredställda, alltså även det sexuella.

Utifrån Maslows resonemang är det alltså av största vikt att vi tar det sexuella behovet på allvar. Annars blir det svårt för den äldre att känna sig trygg och säker i sin situation. Det blir svårt att samspela med sin omgivning.

Den andre läromästaren är Aron Antonovskij (1923–1994) som menar att en större känsla av sammanhang (KASAM) ger oss större beredskap att klara av funktionsnedsättningar och svåra påfrestningar, såväl psykiska som fysiska. I KASAM-begreppet ingår bland annat meningsfullhet som är sammankopplat med motivation – jag vill. I meningsfullhet finns livets känslomässiga innebörd – relationer, engagemang och glädjeämnen.

Utifrån Antonovskijs salutogena teori är sexualiteten sålunda betydelsefull för att vi ska vilja vakna nästa morgon, gå upp ur sängen och ta itu med vardagen.

Reflektera:

15. Vad anser du om WHO:s definition av sexualitet?

16. Vad är din egen erfarenhet av äldres behov av närhet och sexualitet?

17. Vilka situationer med en sexuell komponent är svårast att hantera anser du?

18. I två av artiklarna (”Det finns kåta män på alla äldreboenden”, ”Tystnad råder – om demenssjukas sexualitet”) finns olika goda råd om hur man kan avvärja sexuella inviter eller olämpliga aktiviteter. Gå igenom dessa och fundera på vilka du kan ha extra god nytta av!

19. Vad svarar du på undersköterskan Annelies fråga: ”Varför får en man inte vara kåt, och dricka konjak när han bor här?”

20. Silviasystern Lotta Roupe menar att vi har många frågor och situationer att reflektera om, om vi i likhet med WHO anser att sex är ett grundläggande behov. Vilka tycker du är viktigast att lyfta?

21. Äldres sexualitet och ibland oförmåga att styra den kan utvecklas till ett arbetsmiljöproblem. Ann Georgsson på Kommunal säger i artikeln ”Chefer duckar för laddad fråga” att handledning och reflektion för personal är nödvändig. Även Ned Carter på SKL förespråkar att man diskuterar företeelsen. Hur skulle du tillsammans med arbetskamrater prata om bemötandefrågor kring sexuella utspel? Vad är viktigast att prata om?

Chefsspår:

22. Samtliga frågor ovan – reflektera utifrån ditt eget perspektiv!

23. Fråga 16 och 17: Hur vill du hjälpa din personal att lyfta dessa frågor? Hur ska detta vara med i introduktion av ny personal?

Artikeln ”Krigets åldrade i trygga händer”  från Judiska hemmet ger oss ett konkret exempel på hur livsfrågorna och den existentiella dimensionen blir central för de allra äldsta. Många personer med judisk bakgrund som upplevt Förintelsen i unga år bär på posttraumatisk stress med outhärdliga minnen som de gömt i sitt inre. När de åter känner att de är i beroendeställning, inte har total kontroll på sin livssituation eller drabbas av sviktande hälsa, gör sig minnena påminda. Tidigare försvar fungerar inte längre. För den som drabbats av en demenssjukdom vardagens sysslor te sig skrämmande och hotfulla, och speciellt integritetskänsliga situationer.

Personalen på Judiska hemmet i Stockholm ger många exempel på hur de hemska upplevelserna triggas igång hos de boende, och hur personalen gör för att bemöta dessa i stunden. Artikeln har också en framtidsaspekt och ger oss en inblick i vilka utmaningar framtidens äldreomsorg kommer att ställas inför när de flyktingar från bland annat krigets Syrien åldras och inte längre kan gömma undan sina plågsamma upplevelser av tortyr, avrättningar och terrordåd.

Det här är en beredskap äldreomsorgen alltid bör ha, menar jag. Om vi tittar tillbaka har vi med jämna mellanrum haft stora flyktinggrupper från diktaturer och krigshärdar (till exempel från Pinochets militärdiktatur i Chile på 1970-talet  och från forna Jugoslavien på 1990-talet) som kommer till vårt land. Om man, förutom att uppleva sviktande hälsa och ett ökat beroende, dessutom förlorar den svenska man lärt sig på grund av en demenssjukdom, i kombination med att svåra förträngda minnen kommer upp till ytan, är det självklart att det ställer extra stora krav på äldreomsorgspersonal.

Reflektera:

24. Personalen berättar att deras arbete på Judiska hemmet vilar på tre ben: Judisk hemkänsla, engagerad och kunnig personal och levnadsberättelser. Hur samspelar dessa tre ben för att ge en god omsorg till äldre som ofta bär på gräsliga erfarenheter?

25. Personalen är mycket uppmärksam på vad som kan trigga igång svåra minnen, och har en beredskap att möta reaktioner. Vad imponerar mest på dig?

26. Det mesta personalen berättar om är förekommande på andra boenden, om än i betydligt mindre omfattning. Vad känner du igen från dig yrkes­erfarenhet? Vad kan din arbetsplats lära av det Judiska äldreboendet?

27. Hur viktiga och användbara är de bemötandepunkter som presenteras i artikeln under ”Tankar kring bemötande av trauma”?

Chefsspår:

28. Samtliga frågor – reflektera utifrån ditt eget perspektiv!

29. Fråga 18-20: Vad skulle du vilja prata om med Judiska hemmets personal?

Slutreflektion:

Sammanfatta nu vad som i den reflektion du gjort varit viktigast för dig:

Tankar?

Känslor?

Fakta?

Vad i ditt vardagsarbete kommer att förändras?