Fem herrar i olja och två i gips väntar i receptionen på Socialstyrelsen. Här hänger också ett porträtt av Barbro Westerholm, en av få kvinnliga generaldirektörer som passerat denna institution med anor från 1600-talet. En annan är Olivia Wigzells mamma Kerstin. Men vi väntar med henne.

I Olivia Wigzells tjänsterum pågår en dragning om hur läkare som flytt till Sverige snabbare ska få en svensk legitimation.

”Jag har varit på många olika platser och arbetat utifrån det uppdrag jag haft. Det har alltid handlat om samhällsfrågor och alltid med stort engagemang.”

En föredragande från generaldirektörens stab berättar om läget, om de långa köerna till AT-tjänstgöring och viljan att skapa andra vägar för utländska specialister. Socialstyrelsen vill ha mer omfattande kunskapsprov och mindre analys av utländska betyg och dokument.

Flyktingkrisen har präglat Olivia Wigzells tillvaro sedan första dagen på nya jobbet, den 1 oktober 2015. Då klev hon omedelbart in i ett möte med Migrationsverket, SÄPO och andra myndigheter.

Myndighetens uppgifter i flyktingkrisen är både stora och små, handfasta och mer abstrakta.

Stödtelefon ska ordnas för socialtjänsten och sängar levereras fram från de beredskapslager Socialstyrelsen administrerar. Och så det mer övergripande som att ta ställning till de 45 regelförändringar som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, vill ha för att hantera krisen.

Det gäller att stå stadigt. Även när det måste gå fort.

– Vi kan snabbt peka på möjligheter att arbeta flexibelt, säger Olivia Wigzell. Vi kan ge stöd vad gäller regler och kunskap, men även se över föreskrifter. Det kräver grundlig beredning med remittering, vilket också borgar för att vi får en bra kvalitet även när det är kris.

Olivia Wigzell har varit S-politiker, landstings- och borgarråd i Stockholm, men också i sju år en av socialdepartementets högsta tjänstemän under den borgerliga regeringen.

Jag frågar om hon är en kameleont, en varelse som skiftar färg med omgivningen.

Hon slår inte ifrån sig. Kanske handlar det bara om ett byte av utsiktspunkt, säger hon.

– Jag har varit på många olika platser och arbetat utifrån det uppdrag jag haft. Det har alltid handlat om samhällsfrågor och alltid med stort engagemang. Jag har haft nytta av mitt breda perspektiv och min erfarenhet från olika positioner. Det gör mig mindre enögd.

Socialstyrelsen är central i svenskt samhällsliv. Här ska politiska ambitioner möta vetenskaplig profession. Ofta handlar det om kontroversiella frågor där myndigheten ska vara överdomare och komma med nationella riktlinjer. Sprutbyten, medicinska åldersbedömningar av flyktingbarn, centralisering av högspecialiserade operationer.

Många har åsikter.

Hur klarar du turbulensen?

– Min kärnkompetens är analys av komplicerade system och jag tror att jag är bra på samverkan och att ta hänsyn till olika perspektiv, att ha överblick. Jag är engagerad i sakfrågorna och vill nå resultat.

Analys, säger du, var du bra i matte?

– Ja, precis, jag pluggade extra matte på kvällarna för att det var så kul. Den läraren betydde jättemycket för mig.

Hur står det till med äldreomsorgen?

– Ganska bra. Jag har precis fått resultatet från årets enkät till 130 000 äldre som har hemtjänst eller bor på äldreboenden. Som kunskapsmyndighet ska all vår bedömning tydligt vila på fakta, vi ska varken försköna eller hänga ut. Det vi ser den här gången är att det fortsatt är så att många brukare är mycket nöjda. Det är ett fantastiskt användbart material där enskilda kommuner eller institutioner kan gå in på vår webbplats och plocka ut data just för dem.

Syns det någon skillnad mellan kommunala och privata boenden?

– Ja, de som bor i boenden med privata utförare är något mer nöjda på ett antal områden, men vi kan inte koppla denna nöjdhet till driftsform. För att förstå hur sambanden ser ut krävs det mer analys. Vad gäller förtroende för personalen och bemötandet är de äldre mer nöjda med offentlig regi.

Vilka är de största problemen inom äldreomsorgen?

– Många äldre och deras anhöriga håller fram bristen på kontinuitet. Att så många olika människor kommer in, för att ge omsorg och vård, i deras hem. Det ger otrygghet, framför allt får vi det svaret från kvinnor. Många känner sig också ensamma trots att de bor i särskilt boende.

Vad göra?

– Tydlig information till brukaren om vem som ska komma och när personen kommer är väsentligt. Att personalen trivs och stannar är också viktigt. Heltidstjänst för den som vill och utbildning och karriärmöjligheter har betydelse.

Hur ser du på dagens demensvård?

– Den unika människan måste vara utgångspunkten och inte sjukdomen. Vården inom särskilt boende bör bli mer baserad på den enskildes behov och önskemål.

Olivia Wigzell har jobbat med många långsamma processer. Hon arbetade tre år i den parlamentariska Ansvarskommittén som skulle dela in Sverige i större regioner. Det är sju år sedan och inget har hänt.

Tappar du inte tålamodet ibland?

– Nej, jag tappar aldrig tålamodet och jag tror det beror på min politiska bakgrund. Jag vet att politiker måste lägga förslag åt sidan och prioritera nytt. Alliansregeringen hade arbetslinjen, regionreformen fick vänta och de valde att gå vidare med regionalisering i annan form. De folkvalda följer de mandat de fått av väljarna, som det ska vara i en väl fungerande demokrati.

Olivia Wigzell slutade som politiker år 2000 efter åtta år som heltidspolitiker. Orsaken var att hon väntade sitt tredje barn och inte längre ville vara en förälder som var borta mycket från sina barn. Som förtroendevald förväntades hon delta i möten med väljarna på kvällarna.

Också Olivias föräldrar har varit arbetshästar och offentliga personer.

När Olivia lämnade politiken för att bli tjänsteman hade hennes mamma varit generaldirektör på Socialstyrelsen i två år. Och hennes pappa, Hans Wigzell, var sedan fem år rektor för Karolinska Institutet.

Hur har det varit att växa upp med två så framgångsrika föräldrar?

– Mamma jobbade alltid jättemycket. När jag var liten var det på socialbyråer och inom kriminalvården. Hon var övervakare och jag var med när hon skjutsade fångar hit och dit. Jag minns en fånge som försvann när hon sa ja till en kiss­paus. Mamma lärde mig empati och att tro alla om gott tills motsatsen är bevisad.

”Många äldre och deras anhöriga håller fram bristen på kontinuitet. Att så många olika människor kommer in, för att ge omsorg och vård, i deras hem.”

– Samtalen med henne och pappa handlade om världsläget, sällan om släkten och recept. Jag är jättenöjd med min barndom och med det stöd som mina föräldrar gett mig. Kanske lärde jag mig också att det inte är så svårt att ta ett tungt ansvar. Kunde de så kan jag.

Olivia Wigzell var tidigare generaldirektör på SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering), utsedd av Fredrik Reinfeldts regering. Men det blev bara elva månader där innan folkhälsoministern Gabriel Wikström utnämnde henne till chef för Socialstyrelsen med tio gånger fler anställda.

Olivia hade svårt att inte tacka nej trots att hon klev tätt i fotspåren på mamma Kerstin Wigzell som var generaldirektör 1998–2004.

Saknar du inte att, som din mamma, ha  jobbat ”på golvet” inom socialtjänsten?

– Nja, det vet jag inte men det har i alla fall varit jätteintressant att prya två dagar på socialbyrå som jag gjorde precis innan jag började här. Jag såg hur man jobbade med äldreomsorg och biståndsbedömning och provade nya metoder. Det ska jag snart göra om.

Ni ska vara vakthund kring välfärden. Var finns det risk för hål?

– Välfärdssystemen måste rustas långsiktigt för att möta de krav som migrationen ställer. Det gäller alltifrån bemötande, och en väl fungerande primärvård och tillgång till tolkar, liksom behovet av tandvård och hälsoundersökning när man kommer som nyanländ.

– Likvärdigheten i vården är viktig. Till exempel visar undersökningar att äldre och yngre behandlas olika vid depression. Äldre får oftare enbart mediciner medan medelålders också erbjuds samtalsterapi, till exempel KBT.