Efterlyses: politisk debatt

Ribban för att få plats på boende har höjts väsentligt under de senaste 30 åren och värre blir det när de stora 40-talistkullarna blir riktigt gamla. Mats Thorslund, som forskat på äldres villkor i 30 år, uppmanar politikerna att starta en omfattande debatt om framtidens äldreomsorg och dess kostnader.

Varför finns det ingen politisk diskussion om äldreomsorg, undantaget privatisering? Varför finns ingen politisk oenighet? Jag skulle önska att de politiska partierna satte sig ner och sa ”vi har ett problem – vad gör vi?” Att de åtminstone offentliggjorde att det kommer att bli problem, inte minst brist på boenden. I dag råder en strutsmentalitet, säger Mats Thorslund, professor emeritus i socialgerontologi vid Karolinska Institutet.

I mer än 30 år har han forskat kring äldres villkor i Sverige och är en av dem som inte väjer för att leverera både kritik och obehagliga sanningar när han deltar i debatten om äldres villkor.

Det positiva är att vi lever allt längre och förblir friskare högre upp i åldern.

Tack vare medicinska framsteg kan många sjukdomar förebyggas som förr ledde till tidig död. En trasig höft kan opereras, liksom starr. Blodtrycksmedicin förebygger hjärt- och kärlsjukdomar och även ett ansträngt hjärta kan få kärlvidgning.

Dessutom finns mycket kunskap om det som kallas framgångsrikt åldrande, det vill säga vårt eget ansvar att äta rätt, motionera, dricka lagom och ha ett socialt umgänge.

Men döden slipper ingen undan och även om vi generellt är friskare långt upp i åren, så tar det lika lång tid som förr att dö. De sista vårdkrävande åren, eller vad som oftast kallas den fjärde åldern, kännetecknas av demens- och multisjukdomar – nu som förr.

Skillnaden är att det kommer att bli allt fler som behöver omfattande omsorg under de här åren.

”De kan se att en person behöver särskilt boende, men så finns det inga platser. Biståndsbedömare är inga elaka personer, men de är hårt hållna att hålla budget.”

– Länge fanns en tro att omsorgsbehovet skulle bli mindre för att vi lever längre, men numera finns mer kunskap om detta och det finns inget som visar att vi tar kortare tid på oss att dö än tidigare. Vi är lika sjuka under de sista åren i våra liv som förr, säger Mats Thorslund.

Under sina år som forskare kring äldres villkor har han sett hur det blivit allt svårare att få bistånd. På 80-talet fanns till exempel resurser nog för äldreomsorgen att ta hand om människors ensamhet, kanske till och med göra en placering på äldreboende för att bryta social isolering.

I dag krävs i stort sett att den biståndssökande är ensamstående och demenssjuk. Finns det en anhörig som kan ta hand om sin partner går platsen till den ensamstående.

Vi ser en utveckling där de anhöriga får ett allt större ansvar, konstaterar Mats Thorslund.

– Den verbala ambitionsnivån har ökat under åren, medan ribban för att få bistånd har höjts, särskilt för att få plats på boenden. Så i praktiken har inte ambitionsnivån höjts även om vi fått ord som till exempel värdegrund, valfrihet och självbestämmande.

– Alla håller med om att de här orden ska vi ha, men det betyder samtidigt att det blir nonsensord. De blir inte vägledande eftersom det inte finns resurser.

Ett av problemen är, enligt Mats Thorslund, att socialtjänstlagen som fortfarande styr dagens äldreomsorg kom 1982 och dess förarbeten gjordes under 70-talet. Det var en tid då välfärdssamhället hade gott om pengar och de ekonomiska hjulen snurrade fort.

Som en följd av det formulerades en ambitionsnivå om skälig levnadsstandard, kommunernas ansvar och att man enligt lagen skulle se till medborgarnas behov.

Men vad skälig levnadsstandard och behov egentligen betyder är dåligt definierat, vilket innebär att lagen ger ett magert stöd när ekonomin stramas åt, enligt Mats Thorslund.

Till exempel ses mycket av det som definierades som behov på 70-talet som service i dag. Han känner heller inte till någon kommun som gjort en ordentlig inventering av äldres behov. I stället går kommunerna på förra årets budget och gör smärre korrigeringar.

Mats Thorslund
Mats Thorslund

– Konsekvenserna blir att många prioriteringar hamnar i biståndsbedömarnas knä. De är utbildade att bedöma behov enligt konstens alla regler och är duktiga på det, men pengarna räcker inte. De kan se att en person behöver särskilt boende, men så finns det inga platser. Biståndsbedömare är inga elaka personer, men de är hårt hållna att hålla budget.

Han hänvisar till en rapport om biståndsbedömare som kom för några år sedan och som handlade om konflikten mellan att bedöma behov och att vakta pengar. Den visade att många biståndsbedömare kände sig frustrerade.

– Formellt är det politikerna i nämnden som ska fatta beslut, men de har delegerat det till biståndshandläggarna. Jag skulle vilja påstå att det är praktiskt för politikerna att inte veta. Samtidigt är det svåra beslut för politikerna, så det är förståeligt att de vill delegera besluten till någon annan. Men de borde veta vilka ärenden som får avslag för att det inte finns resurser.

Också omsorgspersonalen drabbas av bristen på resurser. När Mats Thorslund för några år sedan undersökte vilken personaltäthet som behövdes för att uppfylla de krav som ställdes på privata entreprenörer för att bli auktoriserade, kom han fram till bemanningen skulle behöva ökas med 10–15 procent. Bemanningen lever inte upp till ambitionerna som sätts upp och kvar står personalen med prioriteringarna.

– De flesta söker sig till äldreomsorgen, trots att det är lågavlönat, för att de vill ha ett bra jobb. Men så får de uppleva att tiden inte räcker till, utan att de måste lämna omsorgstagare som bokstavligt talat håller dem kvar för att springa till någon annan. Då går man därifrån med en känsla av otillräcklighet och det mår man inte bra av, vilket ju också många utredningar om omsorgspersonal visar.

När han får frågan att använda sin trettioåriga kunskap för att blicka framåt tänker han länge. Inget tyder på att behoven av äldreomsorg under den så kallade fjärde åldern kommer att minska under de kommande 20 åren, inte ens om det uppfanns ett botemedel mot alzheimer.

De stora 40-talistkullarna kommer att vara i 85-åldern runt 2030 och då kommer att behövas fler boenden och det kommer det att kosta. Om dagens äldreomsorg kostar sammanlagt mellan 110-115 miljarder kronor per år, så skulle det enligt Mats Thorslund behövas ytterligare 50-80 procents ökning av kostnaden om 30 år. Så hur ska den ekvationen lösas?

– Det finns inte särskilt många tecken på att jobba smartare eller klokare, det kan förmodligen bara ge marginella vinster. Höja skatter är inte populärt oavsett regering. Om vi ska hålla fast vid den svenska skattefinansierade välfärdsmodellen har jag svårt att se att vi kan höja ambitionsnivån. Möjligen kan modellen behållas men att den som kan betalar mer? Vi behöver lyfta på varje sten, konstaterar han.

Det här blir dystert?

– Vad trodde du? Men det finns inga enkla lösningar och det verkar som om politiken inte klarar det. De allra flesta partierna är ju välfärdsstatskramare och då vinner man inga val genom att säga att välfärdsstaten har allvarliga problem. Jag vill väcka folk, skapa opinion. Säga: ”Hallå vi kommer att bli gamla – hur ska det bli för oss?” Jag vill att vi ska vända på varje sten för att finna lösningar.

Mats Thorslund

Yrke: Professor emeritus i socialgerontologi vid Karolinska Institutet.
Bor: I Stockholms innerstad och i Kräklingbo på Gotland.
Ålder: 72 år.
Familj: Fru och tre utflugna barn. Fem barnbarn.
Intressen: Fårskötsel på Gotlandsgården, jakt, golf och rockmusik.
Senast lästa bok: L Nordin, En bygdeskildring från Östra Gotland.
Musik: Spelar gitarr och munspel i ett garageband och hoppas att hans generations äldreboende ska spela Rolling Stones och Bob Dylan.

 

Gunhild Wallin

Gunhild Wallin

Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant