Nyckeln till god omsorg

● Frågan ingen politiker vågar lyfta på allvar är vilka konsekvenser det minskade antalet platser på äldreboenden får för äldre vars hem förvandlas till ett fängelse.
● En av dem är rullstolsbundna Jenny Johansson, 82 år, som tvingats bo tre trappor upp utan hiss och en
inglasad balkong som enda möjlighet för att få en
nypa frisk luft.
● Lika tyst är det om att även om äldre historiskt sett generellt är friskare och piggare, så är de sista åren lika vårdkrävande i dag som tidigare.
● Den som måste ha ett helikopterperspektiv på allt
från äldres behov och rättigheter, budgetkrav, politiska beslut och omsorgens resurser är biståndshandläggaren. En välutbildad yrkesgrupp och en nyckelspelare inom omsorgen.

Det är dags för lunch under den pågående konferensen. Deltagarna presenterar sig för varandra i matsalen. Två kvinnor, strax över 30 år, presenterar sig som biståndshandläggare inom äldreomsorgen.

– Aha, ni som har det omöjliga uppdraget, svarar Pia, sjuksyster med över 40 års erfarenhet inom omsorgen, och skrattar godmodigt.
Stämningen blev lite spänd kring bordet, den där vårdagen förra året, och det tog några minuter innan samtalet kom igång.  

Kanske säger det något om biståndshandläggare som yrkeskår. De vill verka men inte synas och då svider välmenande repliker om tuffa arbetsvillkor. Framför allt från personer längre ut i omsorgskedjan.

Däremot talas det klarspråk i den senaste undersökningen som Akademikerförbundet SSR gjort om biståndshandläggarnas arbetssituation och som presenterades våren 2016.

Där säger nästan nio av tio att de har en så hög arbetsbelastning att de knappt hinner med sina arbetsuppgifter.

”Det finns inte tid så man tar till nödlösningar och det gynnar ingen. Rättssäkerheten blir lidande.”

En förkrossande majoritet tycker också att stressen ökat och att de har svårt att göra ett bra jobb. Varannan uppger att den tunga arbetsbördan gör att det är fler som slutar, att sjukskrivningarna har ökat och det är svårt både att få erfaren personal och att tillsätta tjänster.

Några citat från undersökningen bekräftar bilden av en hårt pressad yrkeskår:

”För många ärenden per handläggare. Man skyndar igenom och hinner inte göra en grundlig utredning/uppföljning.”

”Många ärenden i perioder som gör att det känns som att utredningarnas kvalitet får ta lite stryk och att enstaka behovsbedömningar görs i hast, det vill säga kanske hade behovet kunnat tillgodoses på annat sätt om man haft tid att utreda saker djupare.”

Självklart får det här konsekvenser för de äldre som ansöker om stöd för att klara vardagen. Visserligen anser majoriteten av handläggarna att äldres behov av omsorg tillgodoses, men bara drygt varannan tycker att detsamma gäller äldres behov av sjukvårdsinsatser.

Och när det handlar om äldres psykosociala behov anser fyra av tio att de bara uppfylls i liten utsträckning.

9 av 10 har så hög arbetsbelastning att de inte hinner med sina arbetsuppgifter.

En annan varningssignal är att så många som tre av tio inte tycker att deras arbetsplats klarar en rättssäker handläggning, enligt lagens intentioner. Eller som en av de tillfrågade uttrycker det:

”Det finns inte tid så man tar till nödlösningar och det gynnar ingen. Rättssäkerheten blir lidande.”

Rösterna från biståndshandläggarnas vardag är en varningssignal. Ett så centralt uppdrag bör inte få vara omöjligt.

Biståndshandläggare – kvinnodominerat yrke

År 2014 fanns det 3 368 biståndshandläggare med månadslön inom äldreomsorgen. Av dessa var 95 procent kvinnor och 5 procent män.

Omkring hälften av biståndshandläggarna är i åldern 30–49 år, en tredjedel mellan 50 och 64 år. Knappt en femtedel är under 30 år.  

I genomsnitt hade biståndshandläggaren 134 ärenden 2014. Men variationerna är stora mellan kommunerna. Från 290 ärenden som mest till 46 där det är som lägst.

De flesta biståndshandläggare har en socionomexamen eller har gått det tidigare vård- och omsorgsprogrammet.

Våren 2017 föreslog utredaren Susanne Rolfner Suvanto en nationell högskoleutbildning för biståndshandläggare inom äldreomsorgen. Fokus skulle ligga på äldre personers rättigheter, åldersdiskriminering, jämställdhet, jämlikhet och bemötande samt behovsbedömning vid komplexa och sammansatta behov.

Källa: Läs mig! SOU 2017:21

 

Ulrika Beck-Friis

Ulrika Beck-Friis

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant