01
02
03
04

Chefspanelen

Ny! Du som är chef är ofta ensam med stora beslut och komplexa situa­tioner.  För att du ska kunna ta del av hur dina chefskollegor runt om i landet resonerar, lanserar vi i det här numret Tidningen ÄO:s chefspanel. Vårt mål är att panelen ska bidra till en öppen dialog om med- och motgångar.

I detta nummer frågade vi cheferna om deras erfarenheter med en mångkulturell arbetsgrupp – vilka utmaningar och möjligheter det ger och hur språkstöd kan se ut på olika arbetsplatser.

Hur hanterar du språkklyftorna? Mejla mig! ulrika.beck-friis@gothiafortbildning.se

Hur har din verksamhet påverkats av den nya demensstrategin?

Lena Landstrom
Lena Landström. Verksamhetschef för område vård- och omsorgsboende i Kristianstads kommun. Chef i 11 år.

Demensstrategin har stärkt oss i att vi är på väg åt rätt håll med anhöriglots, avlösning för anhöriga, dagverksamhet, omvandling till fler lägenheter riktade till personer med demenssjukdom och satsning på utbildning. Vår demenssjuksköterska utbildar, handleder och vägleder både chefer och medarbetare och vi har ett gott samarbete med minnesmottagningen. Alla våra demensboenden arbetar utifrån BPSD och personcentrerad vård och omsorg. Samtal och gemenskap, sociala aktiviteter, musikterapi, styrketräning och rörelse är andra centrala delar.

Rikard Stromqvist
Rikard Strömqvist. Enhetschef för Tibro demensorganisation. Chef i 14 år.

Det jag märkt mest är ökade samtal och diskussioner om digitalisering och välfärdsteknik: Hur kan vi använda det inom demensomvårdnaden så det ger ökad trygghet och gör att vi kan arbeta på effektivare sätt?

Men annars är det mer en bekräftelse på det vi arbetar mest med i mina verksamheter är vad som konkret är viktigast, vad gäller personal, kunskap och kompetens, uppföljning och utvärdering, anhöriga och närstående, samhälle och digitalisering och välfärdsteknik.

I mina ögon så ska tryggheten för den demenssjuke och närstående öka, till samma kostnad.

Lilian Bohlin
Lilian Bohlin. Äldreomsorgschef i Tjörns
kommun. Chef i 19 år.

Vi måste kvalitetssäkra vår demensomsorg och då handlar det om både HSL och SO. Vi arbetar för att förbättra vår samverkan med den kommunala hemsjukvården och de patientansvariga sjuksköterskorna. Detta gör vi exempelvis genom att exempelvis anordna tematräffar mellan undersköterskor och sjuksköterskor, där vi diskuterar de enskilda äldre för förbättrad och kvalitetssäkrad omsorg. Vi arbetar dessutom med att förbättra medicingenomgångarna för den enskilde. Vi fyller på med kunskap kring olika områden, exempelvis genom att utbilda inom lågaffektiv bemötande. Vi arbetar även aktivt med BPSD och Senior Alert. Ett tätt samarbete med de anhöriga är också av stor vikt. 

Anette Isaksson
Anette Isaksson. Enhetschef i äldreomsorgen
i Emmaboda. Chef i 19 år.

Jag kan inte påstå att den påverkats jättemycket. Vi har sedan en längre tid tillbaka arbetat väldigt mycket med att individanpassa insatserna hos den enskilde. Vi har byggt upp en dagverksamhet som vi kallar för ”cirkelverksamhet för personer med en demenssjukdom”. Innehållet i verksamheten formas efter den enskildes behov och den erbjuds vid tre tillfällen per dag, en och en halv timma per tillfälle.

Det krävs ett biståndsbeslut för att få delta i verksamheten men det spelar ingen roll om den enskilde bor i ordinärt eller särskilt boende. Vi har också byggt upp ett demensteam i kommunen samt arbetar tillsammans med landstinget runt anhörigstöd och utbildning till anhöriga. 

Vad har förändrats mest inom demensvården sedan du började?

Lena Landström

I dag finns ett naturligt personcentrerat helhetsperspektiv, medan fokus förr var mer på diagnos än individ. I dag finns också speciellt utformade demensboenden och dagverksamheter, med inriktning äldre/yngre. Det finns också korttid och växelvård anpassad för målgruppen och specifika arbetsmetoder gentemot personer med demenssjukdom. Samtidigt är situationen kring en individ ofta mer komplex i dag, med en kombination av olika diagnoser och behov, många av dessa personer bor i dag i kommunalt boende. Det är i dag mer socialt acceptabelt att prata om demens som sjukdom och de funktionsnedsättningar det innebär – även om det är en lång väg kvar.

Rikard Strömqvist

Det är en stor skillnad. Jag började som vårdbiträde 1991 och arbetade då på ett sjukhem. Då arbetade man med senila, några år senare med senildementa och nu demenssjuka. Framöver kommer vi förmodligen arbeta med personer med kognitiva sjukdomar. Jag nämner det för att till och med benämningen har ändrats flera gånger. Kunskapsskillnaden om sjukdomar och hur vårt egna förhållningssätts påverkan på vårdtagarens hälsa har förbättrats enormt. Vi är bättre på att värna om den enskildes självbestämmande och integritet. Så mitt svar på största skillnaden är att vi är bättre på att se den demenssjuke som en individ med egen vilja och att det är en människa med känslor.

Lilian Bohlin

Jag började arbeta i slutet på 80-talat och det är en otroligt stor skillnad jämfört med den äldreomsorg vi bedriver i dag. Vi arbetar mycket mer individanpassat och ser personen, ställer frågan om hur var och en vill ha det. Kunskapen kring demens har ökat och det innebär också att vi bemöter den demenssjuke på ett annat sätt och förstår sjukdomen på ett helt annat vis. Kunskapen och förståelsen är grunden för den ökade kvaliteten. Många äldre var på den tiden på långvården på våra sjukhus och ofta var det fyrbäddssalar. Jag tycker att det är viktigt att vi ser den stora förändringen som skett under dessa trettio år och med det menar jag inte att vi inte har mycket att arbeta med men att vi har kommit en bit på väg.

Anette Isaksson

Vi har mycket större kunskaper i dag. Vi har fler verktyg i verktygslådan som gör att vi kan möta den enskilde och dennes behov. Det finns också olika tekniska lösningar som hjälper oss i vardagen. Framför allt tror jag den största skillnaden är att vi ser varje enskild person och inte en grupp med människor samt att vi har fokus på människan och inte demenssjukdomen. Vi har också blivit bättre på att ge närstående stöd, hjälp och utbildning (även det individuellt anpassat).

Det finns växande klyftor inom demensvården. Hur ser utvecklingen ut i din kommun?

Lena Landström

Svårt att svara på. Vi har ju kontinuerligt personer med kognitiv svikt som bor i allmäninriktad lägenhet i SÄBO som ännu inte utretts för eventuell demensdia­gnos. I de boendena har medarbetare inte samma kunskap i bemötande och arbetsmetodik vid demenssjukdom, vilket skapar utmaningar. Detta försöker vi nu möta med breddutbildning i Demens ABC som en gemensam kunskapsbas. Motsvarande uppstår när nya målgrupper utvecklar demens, t.ex. i våra gruppbostäder för personer med utvecklingsstörning eller autism, där kunskapen om demens inte alltid finns.

Rikard Strömqvist

Vi har hemvård, korttid/växelvård, dagvård och särskilt boende, där personal som valt att arbeta med demenssjuka arbetar. Vi har i nuläget ingen utmaning vad det gäller språket. Så jag är nöjd med de förutsättningar vi har. Sedan är det en tuff ekonomisk situation i de flesta kommuner, så även hos oss. Det är dock olyckligt, tror jag, att team mm. försvinner i många kommuner. Jag kan inte se annat än att personal som vill arbeta med demenssjuka ökar tryggheten och gör att den demenssjuke kan bo kvar längre i ordinärt boende. Det påverkar i sin tur närstående positivt, vilket har stor inverkan på hälsan också. Detsamma gäller språkutmaningarna.

Lilian Bohlin

Vi arbetar mycket aktivt med olika områden för att förbättra demensomsorgen och vår kvalitet, och då handlar det om flera områden: ett korrekt förhållningssätt för den enskilde, måltider, aktiviteter, trygghet, täta uppföljningar och stor samverkan med den kommunala hemsjukvården för en bra demensomsorg. Så arbetet fortlöper och det behövs inom demensomsorg då alla individer är olika och vi behöver förstå var och en för bästa omsorg.

Anette Isaksson

Inom den kommunala verksamheten kan jag inte se några direkta klyftor. Avgifterna som tas ut för insatser från kommunen är inkomstbaserade och det finns ett tak för hur stor avgift som får tas ut. Kvaliteten i insatserna finns det absolut ingen skillnad på då vårt sociala synsätt bygger på att möta den enskilde och dennes behov oavsett omständigheter.

 

 

I strategin betonas behovet av ökad kompetens hos personalen. Hur tänker du kring utbildningssatsningar?

Lena Landström

Alla medarbetare inom våra demensboenden har gått utbildning i BPSD och vi har även gjort en heltäckande satsning med musikterapi. När det gäller ABC+ och Palliation demens varierar det mellan boendena och just nu pågår en satsning där alla ska genomgå ABC+. Vid vårt demenscentrum finns ett antal specialistundersköterskor med inriktning demens och några till utbildar sig just nu.

Vi kommer framöver att rekrytera specialistundersköterskor till samtliga demensboenden och ambitionen är även att rekrytera fler legitimerade medarbetare med specialisering inom området. Vi behöver utveckla större kunskap inom kognitiva hjälpmedel och kommunikationsstöd.

Åren 2019–2020 satsar vi också på en veckas utbildning i demenskunskap vid Kunskapscentrum i Malmö för enhetschefer inom demensboende och vid våra allmäninriktade boenden ska alla medarbetare utbildas i demens ABC.

Vi har även boende och dagverksamhet för yngre personer med demenssjukdom. Denna verksamhet är i dag organiserad inom LSS, vilket medfört en större bredd i utbildningsbakgrund såsom personlig assistent, behandlingsassistent, fritidsledare, handledare socialpsykiatri, undersköterska etc.

Rikard Strömqvist

Att personalen har kompetens inom området är ju själva grunden i att vi ska lyckas så bra som möjligt i vårt arbete. Utbildning i sjukdomslära och bemötande är jätteviktigt. Men det måste också vara levande, så både nyanställda och vikarier också får utbildning.

Sedan tycker jag att BPSD-registret och speciellt bemötandeplanen är en utbildning av varje vårdtagare i sig, och där tycker jag att vi behöver bli ännu bättre. Vi kan ha utbildningar i bemötande, men samtal runt en bemötandeplan för varje individ är det jag tycker är viktigast i utbildningsväg. Utbildningarna från Svenskt Demenscentrum är väldigt bra och dessa ska personalen göra. Man behöver inte tänka så stort i utbildningssatsningar, utan se varje dag som ett lärande om varje individ man hjälper. Diskutera och följ upp.

Lilian Bohlin

På Tjörn har vi en samverkan med våra skolor i närområdet och köper då in utbildningar och kurser från undersköterskeprogrammet. Dessutom arbetar vi med webbaserade demensutbildningar och olika cirklar där grupperna får chans att reflektera och lära från varandra utifrån ny kunskap. Vi har ett ”Trygg hemma-team” som vi funderar på att lyfta och kompetenshöja med mer demenskunskap så att de kan vara handledande i omsorgen. Vi har sjuksköterskor i kommunen som har mer kunskap kring demensomsorg och detta ger även oss utökad kunskap.

Anette Isaksson

Vi har under många år försökt kompetensutveckla vår personal i ämnet. Vi använder oss också av handledning då vi har behov av det. Under året har vi också erbjudit alla som ville och behövde en valideringsutbildning för att komplettera äldre utbildningar men även helt outbildade till att få en komplett vård och omsorgsutbildning. Utbildning kan vi aldrig få nog av så den punkten arbetar vi ständigt med.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant