01
02
03
04

Chefspanelen

Du som är chef är ofta ensam med stora beslut och komplexa situa­tioner. För att du ska kunna ta del av hur dina chefskollegor resonerar runt om i landet, har vi i varje nummer Tidningen ÄO:s chefspanel. Vårt mål är att panelen ska bidra till en öppen dialog om med- och motgångar.

Hur arbetar din verksamhet systematiskt för en personcentrerad demensvård?

 

emma karlsson
Emma Karlsson. Enhetschef på demens­boende Ebbesgården i Huskvarna.

Vi använder oss bland annat av levnadsberättelse, genomförandeplan, BPSD-register, teamträffar och handledning av kommunens demensteam. Min erfarenhet är att det finns mycket stöd i kommunen för demensenheter. På de ”vanliga” särskilda boenden där det allt oftare finns personer med kognitiv svikt, demensdiagnoser och BPSD-symtom, är stödet mycket mindre och sämre tilldelat.
Kvarboende principen är en utmaning, hur länge har du rätt att bo kvar när dina behov förändras?

Rikard Stromqvist
Rikard Strömqvist. Vård- och omsorgschef
i Tibro kommun.

Ett bra samarbete med primärvården och minnesmottagningen är viktigt, för där är första kontakten med den demenssjuke och närstående. När vårdtagaren beviljats insatser, bör samma personal hjälpa vårdtagaren i hemtjänsten och i dagverksamheten. Det ger kontinuitet, skapar trygghet och ger en personcentrerad omsorg. Vårdtagaren ska ha en genomförandeplan och en bedömning i olika nationella register, som  senior alert och BPSD, och den ska följa vårdtagaren. Tyvärr är det vanligt att ha en genomförandeplan i hemtjänsten, en på dagverksamheten och ytterligare en vid korttid. Jag har sett att planer och bedömningar till och med ser olika ut, beroende på vilken personalgrupp som upprättat dem.

Lilian Bohlin
Lilian Hansson. Äldreomsorgschef i Tjörns
kommun.

Under väldigt många år har vi arbetat aktivt med kontaktmanskapet och den individuella genomförandeplanen. Så fort något behöver uppdateras eller ändras för den enskilde så planeras det om i genomförandeplanen. Vi följer och mäter nöjdheten genom öppna jämförelser och även där får vi ett redskap att se vilka områden vi behöver bli bättre på. Viktigt är att tänka att varje person är unik och har olika behov och att vi därför måste planera och utföra det nära omsorgsarbetet individuellt. Vi har dessutom verksamhetsmöten varje månad och där kan olika områden kring bemötande diskuteras och där skapas reflektionsmöjligheter.

Anette Isaksson
Anette Isaksson. Enhetschef i äldreomsorgen
i Emmaboda.

Mina arbetsgrupper arbetar inte enbart med personer med demens, så vårt arbetssätt genomsyrar all verksamhet oavsett anledningen till beviljade insatser. Genomförandet av insatserna är dokumenterat i en genomförandeplan. Vi arbetar med att hitta möjligheter för den enskilde att ge signaler till oss när våra insatser behövs. Majoriteten av dem med en demensdiagnos hos oss kan inte själva påkalla hjälp med till exempel en larmknapp, därför använder vi t.ex. rörelse- och mattlarm, anpassade efter vilka behov och förmågor som den enskilde har.

Vad har blivit bättre inom demensvården sedan du började?

Emma Karlsson

När jag började inom äldreomsorgen fanns demensvården inom psykiatrin på landstinget. Idag har de demenssjuka sina egna lägenheter, ökat självbestämmande och mindre tvångsåtgärder.
Värdegrunden har slagit igenom och värderingar diskuteras i arbetsgrupper. Bemötande är viktiga frågor som lyfts. Vi vårdar mer efter dagsform och behov än efter rutiner idag än vad vi gjorde då men här finns det fortfarande utvecklingsmöjligheter. Vi lyfter att miljö är lika viktigt som medicinering. Vi pratar färger och ljusets påverkan på de symtom som förekommer. Mycket är bättre!

Rikard Strömqvist

Allt! Kunskap om sjukdomen. Bemötandet. Förklaringen är att det är först de senaste åren som  verksamheterna pratar om demenssjukdomar och inte att människor är senila eller senildementa. Man vet också att det är ett samlingsnamn på många olika sorters sjukdomar som innebär kognitiva nedsättningar. Dessutom har fokus skiftat från långvårdstänket, som prioriterade att tvätta vårdtagaren, sköta magen, äta och klä på och av sig, till att betrakta en demenssjuk som en människa med känslor och behov. Då prioriteras istället att personen mår så bra som möjligt i sin sjukdom.

Lilian Hansson

Det individuella tänkandet har växt fram på ett helt annat vis och såväl kunskap som förståelse om demens har ökat inom hela verksamhetsområdet. Insikten har också vuxit kring hur sårbar den enskilda personen är i sin sjukdom och hur ett rätt bemötande kan underlätta för den enskilde. Boendenas utformning och byggandets roll har också blivit bättre och att utformningen av boendet har stor betydelse för att bidra till trygghet.

Anette Isaksson

Både kunskapen om mötet med människan och förståelsen för vilka speciella behov en person med en demenssjukdom kan ha har ökat. Det individuella arbetet med varje enskild person, att fokusera på att hitta lösningar för den enskilde oavsett svårigheter. Jag upplever att möjligheten att delta i samhällets utbud har ökat väsentligt även om du har en demenssjukdom. Det finns också många tekniska lösningar som kan bidra till en bättre livskvalitet för den enskilde.

Vilken kompetensutveckling erbjuds din personal?

Emma Karlsson

All ordinarie personal ska ha läst Demens ABC, Demens ABC+ och Palliation ABC. Alla vikarier ska ha läst Demens ABC. Till våren ska alla läsa en kurs som heter Möte med anhöriga som genomförs i Jönköpings kommun. Utbildning som BPSD-administratör erbjuder vi till intresserade i arbetsgruppen. Alla medarbetare i verksamheten har gått en utbildning i Hot och våld. Önskar någon läsa demensspecialistutbildningen så blir jag superglad! Det är två av medarbetarna som precis tagit examen.
Där skulle jag önska att det fanns en större möjlighet att stötta under de praktikperioder som ingår i utbildningen.

Rikard Strömqvist

Vi arbetar mycket med internutbildning och att lära varandra, eftersom vi är i en lärande verksamhet. Med det menar jag att vi alltid måste ställa oss frågan vad vi gör för att underlätta för vårdtagare och att hen ska må bättre.  Varje tillfälle att utbyta erfarenheter är en chans till fördjupad kunskap och nya verktyg. För 10 år sedan önskade personalen ofta bjuda in en föreläsare om en vårdtagare  mådde dåligt i sin sjukdom, det hör jag aldrig idag. Däremot har vi skickat delar av personalen på utbildningar för att ta med sig i verksamheten. Personalen har stor kunskap och vi kan alla lära av duktiga kollegor.

Lilian Hansson

Vi ansökt hos Svenskt Demenscentrum om att stjärnmärka vår demensvård och det innebär att medarbetarna måste gå kurser, vilket är  ett sätt att kvalitetsutveckla demensomsorgen. Vi arbetar mycket kring bemötandefrågor, erbjuder cirklar i lågaffektivt bemötande för att med utökad kunskap kunna bemöta på ett bra sätt. Ett annat område vi arbetar aktivt med och utbildar våra grupper i är måltider, att servera på rätt sätt, att duka och att hålla goda måltidsstunder som är viktigt för demensomsorgen.

Anette Isaksson

Tillsammans med kommunens demensanhörigförening försöker vi regelbundet bjuda in föreläsare. Kommunens demensteam är alla arbetsgrupper behjälpliga med handledning, råd och stöd när det behövs. Vi har BPSD-ombud i arbetsgrupperna och en av enhetscheferna i kommunen är utbildad instruktör. Vi använder oss också av kommunens och regionens demenssjuksköterskor för att höja omsorgsper­sonalens kompetens. Något av det viktigaste är att diskutera runt varje enskild på gruppmöten så att alla i arbetsgruppen får kunskap om hur just den personen behöver bemötas.

Vilka är utmaningarna i dialogen med anhöriga?

Emma Karlsson

De stora utmaningarna är anhörigas bristande kunskap och förståelse för de demenssjukas symtom, deras sorg och att de ofta befinner sig i en känsla av skuld över att de lämnar bort den demenssjuka till någon annan och inte klarat av att orka med situationen.
Många anhöriga är också rädda för hur det ska bli eftersom de ofta har läst allt negativt som finns i medier om demenssjuka och hur de vanvårdas. De plågas av trötthet efter mycket vak nattetid och är fysiskt uttröttade efter mycket hjälp vid förflyttning och omvårdnadsarbete. Här kan det också finnas en känsla av att inte orka med att träffa den demenssjuke, vilket i sin tur inte minskar skulden. Medarbetarna får ofta vara bärare av alla dessa känslor och ta emot den frustation som dessa känslor ger.
En annan försvårande omständighet är sekretessen kopplad till den relation som anhöriga har med den demenssjuke. Vi kan inte utgå ifrån att det alltid är en bra relation och vi får heller inte säga allt, det kan vara svårt för anhöriga att acceptera.

Rikard Strömqvist

Alla yrkeskategorier runt en demenssjuk person måste förstå att det är en sjukdom som gör att de närmast anhöriga mister sin man, fru, pappa, mamma mer och mer. De egenskaper och personlighetsdrag som man en gång kanske förälskade sig i och uppskattade, försvinner successivt, vilket är en jättesvår situation. När vårdtagaren flyttar in på ett boende, så mister den anhörige rollen som vårdare och stöd. Det kan skapa en känsla av att inte längre vara behövd.  Eftersom det är många förändringar är kommunikationen lika viktig som att närstående är delaktiga under hela sjukdomstiden och bra om vi kan stötta med utbildning och samtal.
Utmaningar är när vi som ger omsorg och anhöriga har olika syn på vad som är och blir bäst för vårdtagaren. Dit hör när närstående vill att vårdtagaren ska aktiveras, vara med på allt och inte sova på dagen trots en demensdiagnos som gör att hen behöver vila mycket för att kunna fungera så bra som möjligt under den vakna tiden. Extra svårt är det om närstående inte vill ta till sig  den kunskap som personalen har. Men oftast tycker jag dialogen fungerar bra, men det bygger på just en tydlig kommunikation. Det har funnits tillfällen där vi inte nått varandra, vilket inte gynnar någon.
Jag vill också poängtera respekten för självbestämmande. Vi ska och får inte göra något som går emot vårdtagarens vilja.

Lilian Hansson

Att stötta dem när deras anhöriga blir demenssjuka, att förklara, skapa samförstånd och trygghet. Den äldre personen kan i sin sjukdom för vissa blir väldigt annorlunda mot sitt forna jag och det behöver vi prata om. Dialogen kan hjälpa den enskilde anhörige i förståelse för att kunna stötta sin närstående på bästa sätt och  även kunna hantera sin egen sorg, kunskapen ger ofta mer trygghet i mötet. Vi har dessutom anhörigträffar och ska även starta nya anhörigråd för att få bättre och tätare dialog. Vi har anhörigcirklar på hemma­plan som brukar vara mycket uppskattade, att dela varandras historia brukar ge mycket för den anhörige.

Anette Isaksson

Samtalet med närstående är oerhört viktigt eftersom de inte längre kan kommunicera på samma sätt med den enskilde. Att bygga upp en relation är viktigt, eftersom de ofta blir någon form av företrädare för den enskilde.  Det är viktigt att ge kunskap runt hur demenssjukdomen kan påverka personen och hur den anhörige kan anpassa sitt bemötande. Svårigheterna kan vara när vi inte ser samma saker och samma behov hos den enskilde. I de fallen kräver det väldigt mycket av personalen, upplysande samtal, att förklara varför och hur vi arbetar. För närstående kan det vara svårt att se förmågorna som finns kvar, eftersom man oftast ser dem som förlorats. Utmaningen ligger i att vi ska visa empati och förståelse samtidigt som vi måste anpassa insatserna efter den enskilde och inte efter de närstående. Kan vi få till ett gott samarbete är det alltid till gagn för den enskilde.

”De egenskaper och personlighetsdrag som man en gång kanske förälskade sig i och uppskattade, försvinner successivt, vilket är en jättesvår situation.”
Rikard Strömqvist

Läs fler

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant