Frågor öppnar slutna själar

Lars-Ebbe Larsson vet hur han vill bli bemött när han kommer till stjärnmärkta Stortorps äldreboende i Huddinge.
– Man måste försöka sätta sig in i hur en människa tänker. Lära sig vad det är för en figur, säger han.

Dagsljuset dröjer sig tvehågset kvar över Drevviken. Lars-Ebbe Larsson pekar ut mot sjön och berättar om Trångsund, den del av Huddinge strax söder om Stockholm där han bott en stor del av sitt 75-åriga liv. Han målar med bred pensel, detaljerna låter sig inte längre fångas lika lätt.

– Förut sa de alltid ”vi frågar Lars-Ebbe, han vet”. Men nu kommer jag ju knappt ihåg vad området heter där jag bor. Jag får gå hem till frun och fråga, säger han.

Lars-Ebbe Larsson har nära till skratt. Vi står vid fönstret i en av äldreboendet Stortorps gästlägenheter. Sedan demenssjukdomen började smyga sig på bor han här en vecka då och då för att hans hustru ska få lite avlastning. En säng, en fåtölj. Inga personliga ledtrådar som i rummen där demensen lett till permanent boende.

Minnet sviktar, men när Lars-Ebbe berättar om sitt långa yrkesliv blir blicken skarp. Han har arbetat med att lära företag att jobba med sina kunder.

– Alla kunder är olika och man måste prata med dem på olika sätt, säger han.

"Vissa går och gömmer sig i hörnet. Det är de vi måste ta hand om och försöka närma oss. De som hänger med på allt möjligt får vi med oss ändå."

Tanken går i samma riktning när enhetschefen Ann-Kristin Bergström beskriver hur personalen på äldreboendet jobbar. Förra året blev de två enheterna Ekgården och Nygården först i landet att bli stjärnmärkta av Svenskt Demenscentrum. Stjärnmärkt är en utbildningsmodell som ger personal inom hemtjänst och särskilda boenden kunskaper och verktyg för att kunna utveckla det personcentrerade arbetet. Sedan dess har vård- och omsorgsnämnden i Huddinge tagit beslut om att all äldreomsorg i kommunen ska sträva efter att bli stjärnmärkt, något som nu är gjort. Enligt Svenskt Demenscentrum var vid senaste årsskiftet totalt ett 40-tal enheter inom äldreomsorgen i Sverige stjärnmärkta.

– Ni är så bra på att hitta nycklarna och se vad som är bäst för den enskilde i varje situation, säger Ann-Kristin Bergström till ett par av sina medarbetare, när de sitter ner en stund och samtalar om fortsättningen. Nu gäller det att försvara stjärnorna, som omprövas varje år.

Förutom Ekgården och Nygården består Stortorps äldreboende i Trångsund av ytterligare ett par enheter, fördelade på två byggnader i parkområdet vid Drevvikens strand.

– Idag sjöng jag Sån´t är livet med en dam, annars hade hon aldrig gått med på att duscha. Det är så kul när man hittar det där förlösande, säger undersköterskan Jessica Eriksson.
Kunskapen om att kvinnan varit musiker och tycker om att sjunga har hon hämtat från den levnadsberättelse som finns om varje boende. Där står nedskrivet vad personen har för intressen, hur familjesituationen ser ut, yrkesbakgrund och annat som kan vara till hjälp i den dagliga omvårdnaden.

Jessica Eriksson deltog under våren förra året i den utbildning som ledde fram till stjärnmärkningen. Tillsammans med kollegorna från Ekgården och Nygården fick hon både kunskaper om demenssjukdomar och hur de kan mötas med personcentrerade vårdinsatser.

”Ibland mår inte alla i gruppen så bra, men det märks att de tycker om att sitta ner en stund och prata tillsammans.”

– Idag jobbar vi mer i team än tidigare. Om jag kliver in hos en boende kanske han eller hon blir arg och inte vill ta emot min hjälp. Då brukar vi byta personal och då går det ofta bättre. Att det blev fel kan bero på något jag sa eller gjorde, säger Jessica Eriksson.

En av kursledarna var Britt Wallentin-Klang, även hon undersköterska på Ekgården. Hennes långa erfarenhet av demensvård gjorde henne väl lämpad att utbilda sina arbetskamrater, enligt Svenskt Demenscentrums koncept där de som håller i utbildningen hämtas från den egna personalen. Som förberedelse hade hon gått organisationens särskilda utbildning för stjärninstruktörer.

– I början var jag jättenervös. Vi är ju kollegor och jobbar tillsammans. Men vi fick så mycket uppskattning och idag känns det som om vi alla har lättare att prata om både det som går bra och mindre bra i det dagliga arbetet. Och det var hundra procents närvaro, säger Britt Wallentin-Klang.

Hon ser stora fördelar med kursformen, som ger gott om utrymme för diskussioner och reflektioner i arbetsgruppen.

– Personalen har massor att ge och när vi sedan lyckas omsätta kunskaperna i praktiskt arbete är det fest. Väldigt mycket handlar om ett gott bemötande och att få ögonkontakt med de boende, säger Britt Wallentin-Klang.

Ett exempel på närkontakt är de samtal i smågrupp som Ove Kjelledal leder med några herrar en timme varje måndag. Han har själv passerat pensionsåldern och arbetar som volontär på Stortorp.

– Min roll är att hålla ihop det hela med frågor och se till att det inte blir tyst, säger han.

Samtalen handlar om vad som hänt i männens liv, men också om aktuella saker. Alla har långa yrkesliv som i olika grad dröjer sig kvar i minnet. En har gått på sjön, en annan har rest runt jorden och monterat pappersmaskiner. En arbetade som privatchaufför i försvarsmakten, en annan var bankman.

– Ibland mår inte alla i gruppen så bra, men det märks att de tycker om att sitta ner en stund och prata tillsammans. Själv har jag aldrig haft så roligt, säger Ove Kjelledal.

Lars-Ebbe Larsson gillar att röra på sig och får chansen när undersköterskan Ricardo Suarez Betarte leder ett pass qigong. Under en timme tränar ett tjugotal boende varje del av kroppen, i lugn och behaglig takt.

Efter passet delar Lars-Ebbe med sig av sina tankar om kundkontakter till enhetschefen Ann-Kristin Bergström. Mycket handlar om personkemi, framhåller han. Om det inte fungerar mellan personal och boende är det viktigt att båda parter känner efter vad det är som skaver.

– Vi som ska behandlas kanske inte vågar säga ifrån om vi tycker att någon jobbar på ett konstigt sätt.

Att vården är personcentrerad tycker han är bra.

– Om du pratar med mig på ett sätt, kanske du pratar med han där borta på ett helt annat sätt. Det gäller att lära sig vad det är för en figur.

Både under yrkeslivet och i privatlivet har Lars-Ebbe Larsson insett betydelsen av att hålla ett uppmärksamt öga på personer som håller en låg profil. Ofta har det naturliga orsaker, men det kan också bero på att personen inte mår bra.

– Vissa går och gömmer sig i hörnet. Det är de vi måste ta hand om och försöka närma oss. De som hänger med på allt möjligt får vi med oss ändå.

Att intervjua de boende och sätta deras bakgrund på pränt är bra av många skäl, menar han. Det visar vad de är bra på och gör det lättare att se vilka som passar ihop.

– Vet du om att den där killen är snickare är mycket vunnet. Har man ett bord som står och skvalpar är det klart man ska fråga honom om hjälp, säger Lars-Ebbe Larsson.

Stjärnmärkning

Svenskt Demenscentrum har hittills utbildat 180 stjärninstruktörer som i sin tur utbildat 1400 medarbetare om demens, bemötande och personcentrerad vård utifrån Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg.

Så här långt handlar det framför allt om vård- och omsorgsboenden. Förutom Huddinge har ytterligare några kommuner tagit ett helhetsgrepp och satsar på utbildning för
att få allt från äldreboenden till hemtjänst och biståndshandläggare stjärnmärkta.  

Utbildningen omfattar fyra undervisningstillfällen med reflektionsträffar. Inför varje tillfälle ska deltagarna förbereda sig genom att gå en webbutbildning och göra en hemuppgift.
En arbetsplats får kalla sig stjärnmärkt när minst 80 procent av personalen genomfört de fyra utbildningsstegen och när arbetet utgår från personcentrerad vård.

För att följa upp de nationella riktlinjerna och utveckla den personcentrerade omvårdnaden kan arbetsplatserna använda en särskild checklista, som består av ett formulär med frågor uppdelade på olika teman.

Undersköterskan Ricardo Suarez Betarte får deltagarna att sträcka på sig under det qigongpass han leder varje vecka.

Små lätta rörelser är bra för både kropp och själ.

Närkontakt i högsätet på Stortorps äldreboende.

Minnen väcks till liv när grabbgänget samlas i samtalsgruppen.

Prev
Next

 

Läs fler

Torbjörn Tenfält

Torbjörn Tenfält

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant