– Det är inte som på Ovako, där man kan gå åttatimmarsskift och sedan lämna maskinen. Bara för att en personal är sjuk kan jag inte säga till Asta: ”Du får ingen hjälp i dag för jag har sjuk personal”, säger Eleonora Lingman, chef för hemtjänsten i Hofors.

Hon är en av sex intervjuade chefer i boken ”Chef i omsorgen – vardag, forskning, etik” (Gothia Fortbildning 2015) och porträtterad i nummer två av tidningen Äldreomsorg.

En av svårigheterna i arbetet är att förhålla sig till att behoven ofta är mycket större än de ekonomiska resurserna. En verklighet som ofta gör arbetet tungt och svårt.

– Jag förstår självklart att man måste hålla sig inom sin budget, men samtidigt är jag trött och känner mig inte bekväm med att säga att ”vi har för mycket personal”. Det har vi inte, i så fall bara i förhållande till budgeten.. Vi ska inte bara ha händer och fötter utan också hjärta och hjärna. Vi ska ha rätt personer och kompetent personal som vill vara i äldreomsorgen och som tycker det är ett viktigt jobb, säger Johanna Zarmén, en annan av de intervjuade cheferna i boken.

Intervjun med Johanna Zarmén, som då var chef för ett stort särskilt boende i Stockholm och i dag är sjuksköterska på ett särskilt boende, varade i flera timmar och gav en bild av det mångfacetterade ledarskap som kännetecknar äldreomsorgen. Hennes berättelse var fylld av ambivalens. Å ena sidan en stor kärlek till äldre och möjligheten att tillsammans med personalen skapa en så bra omsorg för dem som möjligt. Å andra sidan en vardag med oändliga arbetsuppgifter av den mest skiftande karaktär och en budget och arbetstid som aldrig räckte till. Till det kommer för många chefer ett ledarskap för arbetsgrupper som ofta är betydligt större än vad fackförbunden rekommenderar. Eller med Johanna Zarméns ord:

– Mängden människor är nästan omöjlig. Det spelar ingen roll hur duktig man är, det känns som om det nästan är omöjligt att göra det bra.

Samtidigt beskriver hon drivkraften i chefsrollen.

– Mitt trick när jobbet är tufft är att gå till pensionärerna. De brukar få mig att förstå varför jag är här, säger Johanna Zarmén.

Hon, Eleonora Lingman och de andra intervjuade cheferna i boken ger sammantaget en bild av en splittrad vardag, där uppmärksamheten slits mellan stora, långsiktiga utvecklingsprojekt och dagliga uppgifter som måste lösas. Det handlar till exempel om att implementera värdegrunden, hålla budget, initiera en ombyggnad, se till att personalen får fortbildning, annan personaladministration, vakanser som ska fyllas, etiska dilemman, kontakter med anhöriga och brukare, extern och intern information. Listan tycks oändlig och flera av cheferna tar med sig jobb hem, i tanken eller konkret.

– En dag består av att samla information, analysera den, fatta beslut och att förstå genom samtal med människor. Jag vägleder, kompromissar och ibland handlar det om att förhandla. En av mina viktigaste uppgifter som chef är också att representera äldreomsorgen i Stockholms stad, säger Johanna Zarmén.

I dag är de som beviljas bistånd, både inom hemtjänsten men också i form av särskilt boende, äldre och skröpligare än förr. Samtidigt infördes den nationella värdegrunden för äldreomsorgen 2011, vilket satte fokus på ett värdigt liv och välbefinnande. Under två år, mellan 2013 och 2015, gick 350 chefer inom äldreomsorgen en utbildning i den nationella värdegrunden på Ersta Sköndal högskola. Deras erfarenheter av att implementera den nationella värdegrunden vittnar om en tydlig kursändring inom äldreomsorgen, där den äldres självbestämmande, individanpassning och delaktighet är centralt.

Eller som en av cheferna berättar: ­”Tidigare sa man gärna ’bemöt andra som du vill bli bemött själv’. I dag har man utvecklat det till ’lär dig hur andra vill bli bemötta’”.

En annan chef talar om att gå från ”all-inclusive-konceptet”, där personal av både av välvilja och omsorg lätt tar över och tar ifrån de äldre funktioner och förmågor, till en större delaktighet hos den äldre. I den övergången handlar det om att fokusera på den äldres och inte på personalens rutiner eller föreställningar om vad den äldre vill.

– Personalen kan inte värdera det den äldre vill uppnå. Det som är oviktigt för oss kan vara av största vikt för brukaren. Respektera den äldres åsikt, debattera den inte, summer en av cheferna på värdegrundsutbildningen.