Finsk reform politisk ödesfråga

Chefer som kliver upp från kontorsstolen och medarbetare som får utlopp för sina talanger. När Finland växlar upp till nya moderna äldreboenden är det fullt fokus på individens behov.

Vårdkatten Maja hittar en plats där senvintersolen värmer genom de stora fönstren i Majbergets servicehem. Hon drar till sig både ljuset och pensionärernas längtansfulla blickar.

Äldreboendet i Borgå i landskapet Nyland representerar det skifte som pågår i Finland; från institutionell vård till en vård med de äldres eget perspektiv i centrum.

– Där här är mer ett hem, inte en institution. För både oss chefer och våra medarbetare innebär det ett helt annat tankesätt, säger vikarierande föreståndaren Maria Aaltovirta.

I januari stängdes det sista äldreboendet av den gamla sorten i Borgå, en timmes bussresa österut från Helsingfors. Samma utveckling pågår i hela Finland och debatten har fått ytterligare fart av planerna på en omfattande vårdreform. I början av mars avgick regeringen då det stod klart att riksdagen inte hinner klubba reformen före valet i mitten av april. Hur en ny regering kommer att ställa sig till planerna är oklart.

”I de gamla hemmen fokuserade man på sjukdomar, nu försöker vi i stället hitta det positiva våra äldre ännu har kvar i livet.”

Äldreomsorgen är en av de verksamheter som skulle påverkas mest om ansvaret för hälso- och sjukvården och socialtjänster flyttas från kommunerna till regional nivå.

– I de gamla hemmen fokuserade man på sjukdomar, nu försöker vi i stället hitta det positiva våra äldre ännu har kvar i livet. Vi riktar in oss på det de tycker om att göra.

Maria Aaltovirta har lång erfarenhet av att leda arbetet med de äldre i Borgå och hoppar in ett par veckor när den ordinarie chefen Katarina Gustafsson är på semester.

– Nu sitter vi chefer inte längre på våra kontorsrum utan är mer rörliga och ute på golvet. Vi försöker komma bort från sjukhusmiljön. Chefsjobbet blir roligare när vi kan sitta ner och diskutera med de äldre. Det känns som om dagarna går mycket fortare, både för dem och för oss.

Social-, hälsovårds- och landskapsreformen – som det fulla namnet lyder – skulle enligt de ursprungliga planerna träda i kraft stegvis från 1 januari 2021. Syftet var både att ändra den administrativa indelningen och öka valfriheten i vården. Landskapen skulle införas som ny regional nivå, få eget parlament och ta över kommunernas ansvar för bland annat hälsovård, äldreomsorg och socialtjänst.

Kommunförbundet i Finland framhåller att det fortfarande behövs en social- och hälsovårdsreform och att det finns skäl att hålla fast vid de ursprungliga målen för vårdreformen. Skillnaderna i välfärd och hälsa måste begränsas, kostnadsökningen behöver bromsas, konstaterar förbundet. Beredningsarbetet måste fortsätta.

Osäkerheten i de två dominerande regeringspartierna speglar den kompromiss som reformen i stora stycken var. Samlingspartiet är främst ute efter ökad valfriheten i vården, medan Centern prioriterar en ny regional nivå. Landskap finns redan i geografisk mening, men nu skulle de få egna politiker och en ställning motsvarande de svenska landstingen.

Opinionsmätningarna inför valet pekar mot att Socialdemokraterna får ökat inflytande och kanske kommer att styra i koalition med något eller några av de borgerliga partierna.

– Alla partier vet att de måste ta itu med det här igen efter valet och jag är säker på att de kommer att göra det. Vi kräver att bli involverade i arbetet, men exakt vilken modell som är den bästa och om en ny regional nivå bör inrättas har vi inte tagit ställning till, säger Minna Karhunen, förbundsdirektören vid Finlands Kommunförbund.

Ytterligare en pusselbit i valrörelsen är den upprörda debatt som pågått i vinter efter avslöjanden i media om brister i vårdkvalitet och tillgång på personal hos ett par av de större privata vårdföretagen i Finland.

Debatten handlar i hög grad om brister i tillsynen av företagen, trots att den sker på tre plan. Vid sidan av det statliga tillstånds- och tillsynsverket Valvira har både kommunerna och de så kallade regionförvaltningsverken ett ansvar. Dessutom ska varje verksamhet bedriva egenkontroll.

– Tillsynen och kontraktsuppföljningen behöver skärpas och tydliga sanktioner bör skrivas in i tillståndsvillkoren och kontrakten, framhåller Tarja Myllärinen, direktör vid Kommunförbundets enhet för social- och hälsovård.. Däremot anser hon och Kommunförbundet inte att det behövs någon lagstadgad nivå för hur mycket personal det ska vara i förhållande till antalet klienter på boenden och i andra delar av äldreomsorgen – något som flera partier nu driver inför valet i april. I dag finns endast rekommendationer.

– Det vore dumt att slå fast en exakt nivå. Förutsättningarna skiftar så mycket mellan olika kommuner och boenden. De äldres hälsotillstånd kan skilja sig en hel del från ett boende till ett annat, säger Tarja Myllärinen.

Katt

Även en del kommunala äldreboenden har slimmad bemanning, men problemen är inte lika stora som på de privata. Majberget, som är en av Borgå kommuns fyra servicehem, har 0,6 vårdare per klient vilket är en jämförelsevis hög siffra. Förutom tillfälliga bekymmer att hitta vikarier ser personalsituationen just nu bra ut, konstaterar Maria Aaltovirta.

Hon visar runt i servicehemmet, som stod färdigt för fyra år sedan. Färgen på väggarna, möbleringen och det generösa ljusinsläppet – allt är noga genomtänkt för att både skapa lugn och hemkänsla.

I ett rum med sobert ljusgrå väggar i Majberget har Greta Grönqvist hittat sin nya trygghet. När maken dog blev det tungt att bo kvar i huset på den nyländska landsbygden.

– Mina barn oroade sig hela tiden för att jag inte hade det jag behövde, säger hon.

Greta Grönqvist gläder gläder sig åt att det blivit enklare för de två sönerna och två döttrarna att hälsa på. Med dussinet barnbarn lider hon ingen brist på uppiggande besök.

– Hela faderullan kommer hit ibland, säger Greta Grönqvist.

I samlingsrummet mitt i boendet är en frisör på plats. Några av de äldre sitter i fåtöljer och läser, andra småpratar med personalen.

Senare under dagen står både dans och bakning på programmet.  

Rekryteringen av nya medarbetare följer andra manualer än förr, konstaterar Katarina Gustafsson när hon är tillbaka på jobbet ett par veckor senare.

– Vi använder personalens egen styrka och personlighet. När vi rekryterar nya medarbetare berättar jag om vilka värderingar vi utgår från och frågar vad de har för specialkunskaper och intressen.

Arbetsdagarna planerar hon tillsammans med personalen.

– Tiden när chefen bestämde allt är förbi. Jag vill att de anställda kommer med idéer och förslag, säger Katarina Gustafsson.
Katten Maja bidrar med det hon är bäst på – att spinna, lapa sol och låta sig smekas av en knotig hand.

Öppnar för ökad valfrihet

Finlands regering ville med sitt förslag till landskaps- och vårdreform överföra ansvaret för att ordna äldreomsorgen, andra social- och hälsovårdstjänster, samt ytterligare ett antal verksamheter från kommunerna till landskapen. Samtidigt skulle den öppna för fler privata vårdgivare och öka valfriheten för patienterna.

Reformens framtid är oklar sedan regeringen avgick i mitten av mars – fyra veckor före riksdagsvalet den 14 april – som en följd av att riksdagen inte hann behandla förslaget före valet. Planerna för den framtida vården är en stor fråga i valrörelsen. Om och i så fall när ett nytt reformförslag kommer att läggas av den nya regeringen återstår att se.

 

Läs fler

Torbjörn Tenfält

Torbjörn Tenfält

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant