Hallå där, Albert Westergren!

Professor i omvårdnad och forskningschef vid Högskolan i Kristianstad, som nyligen utkommit med boken Undernäring hos äldre.

Varför har du skrivit boken?

– För att äldre personer ska få möjlighet till lustfyllda måltider och en chans att bibehålla sin självständighet, få rätt hjälp när det är svårt att upprätthålla självständighet och för att de ska kunna bibehålla ett gott näringstillstånd.

Jag har tidigare skrivit specifikt riktat till sjuksköterskor. Insåg att det är angeläget att vända sig till personal och chefer inom vård och omsorg mer generellt, att även lyfta det lustfyllda kring måltiderna. Inser i efterhand att boken är full av tips som kan vara till nytta även för närstående till personer som har svårigheter att äta.

”Som personal ’fostras’ vi till att identifiera problem och svårigheter. Men det är viktigt att också fokusera på styrkor.”

Vilka risker medför undernäring för äldre?

– Det personen själv märker är trötthet, kraft- och orkeslöshet, kanske ostadighet, svårigheter att hålla balansen, rädsla för att falla och minskad vardagsglädje. Sår blir svårare att läka. Undernäring kan med andra ord leda till försämrad livskvalitet, ökad sjuklighet och i värsta fall dödlighet.

Du hade först arbetstiteln Den lustfyllda måltiden och i förordet skriver du att det var bra, för då tvingades du hela vägen lyfta det positiva i den här frågan. Varför var det så svårt?

– Som personal ”fostras” vi till att identifiera problem och svårigheter. Men det är viktigt att också fokusera på styrkor, resurser, det som är positivt. Kanske, genom att vi kompletterar med ett annat förhållningssätt till måltider, har vi ännu större möjlighet att nå framgång med våra insatser. Det är min förhoppning.

Vad innebär en lustfylld måltid?

– Det är en bra fråga och jag tror att svaret är enkelt. En lustfylld måltid är en subjektiv upplevelse, det är din upplevelse! Det får till följd att den lustfyllda måltiden måste utgå från personen, den måste vara personcentrerad.

Inom vård och omsorg är det ett starkt fokus på att mäta – matintag, kaloriintag, vätskeintag, tid för måltider etc – det vill säga kvantiteter. Detta är i viss mån viktigt men vi måste också ge utrymme för kvalitet i mötet utifrån vårdtagares upplevelser och behov. Vi måste få ett starkare personcentrerat förhållningssätt, från organisationsnivå till de individuella mötena!

Vilka etiska problem kan personalen möta när det handlar om mat?

– Det vanligaste dilemmat är när en person inte kan, inte orkar äta längre eller till och med inte vill äta. Att avgöra om det är ett uttryck för personens egen vilja, beror på funktionsnedsättning eller psykisk ohälsa kräver stor kunskap. Vid någon punkt måste ibland beslut fattas om att livet är på väg att ta slut. Därefter existerar ingen nollvision mot undernäring.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant