En doft sveper förbi, och plötsligt kommer händelser som tidigare legat gömda i minnet upp till ytan. Vi har alla upplevt det. Det fungerar på samma sätt för personer med demens, trots att luktsinnet hos dem har försämrats. Nu ökar intresset för hur doft – på olika sätt – ska kunna användas inom äldreomsorgen i Sverige.

Ett exempel är Uppsala som i Sverige är först på plan med att doftsätta sina äldreboenden med lavendel. Inspirationen kommer från användning av aromaterapi i Frankrike, som liksom andra delar av Europa samt USA ligger långt före Sverige på området.

”Vi är de första som undersöker kognitiv träning på lukter, så intresset för våra resultat är stort trots att vi ännu är i ett tidigt stadium.”

Med hjälp av eteriska oljor kan det på äldreboenden dofta apelsin eller lavendel i tjugo minuter på kvällen för lugnande effekt, och på förmiddagen eucalyptus för fräschör. Studier i Frankrike visar att aromaterapin har minskat användningen av sömnmedel och lugnande medel.

– Men metoden saknar evidens här, så vår ambition är helt enkelt att det ska dofta gott och vara trevligt. Vi har doftsatt endast entréerna med lavendel. Det ska ge en positiv känsla när man går in, säger initiativtagaren Estelle Wolf, utvecklingsledare för äldreboenden vid förvaltningen för vård och omsorg i Uppsala.
Hon har försökt intressera forskare i Sverige för att följa arbetet med doftsättning, men inte haft framgång.

Däremot pågår just nu utvecklandet av metoder för att med träning av doftminnet undersöka om det går att påverka andra funktioner i hjärnan.

– Vi är de första som undersöker kognitiv träning på lukter, så intresset för våra resultat är stort trots att vi ännu är i ett tidigt stadium, berättar Jonas Olofsson, docent i psykologi vid Stockholms universitet.
​
I sin forskning har han sett att ett försämrat luktsinne kan vara en tidig markör för Alzheimers sjukdom.  Den stora frågan är om det också betyder att det går att träna upp minnet genom att träna luktsinnet. Jonas Olofsson har tillsammans med sina kollegor utvecklat olika minnesspel med dofter som de i ett nytt projekt översätter till datorspelsversioner. Hittills är erfarenheten att vuxna personer efter doftträning blir bättre även i de minnesspel som är doftlösa. Det indikerar att luktminnesträning kan spridas till andra typer av minnen som inte har med lukter att göra. För de andra sinnena gäller att man enbart blir bättre på det sinne som tränas.

– Frågan är till vilka minnesfunktioner träningseffekten sprider sig, och vad som bör tränas för att vissa effekter ska uppstå. Går resultaten att återskapa hos äldre skulle det vara ett sätt att uppnå bättre kognitivt hälsa, konstaterar han.​

För den personal som själv vill prova ett doftmemory är det lätt att börja: Jonas Olofssons råd är att använda kryddburkar, man köper helt enkelt två av varje krydda. Sedan gör man ett bräde indelat i fält och voilá – det är bara att börja spela.

– Den som spelar har en krävande uppgift: för att minnas var dofterna fanns på brädet behöver man tänka: ”Vad var det för doft?” Deltagarna hittar ofta på egna namn för dofterna för att minnas dem.

Spelformen är mer än en forskningsmetod, det är också ett sätt att göra träningen attraktiv. Det är Jonas Olofssons fasta uppfattning att det inte räcker att specificera vilka kognitiva uppgifter som är de bästa att lösa. Är det inte roligt att hålla på så får det heller ingen tillämpning – själv tränar han sig hellre med dofter av olika druvor och regioner vid vinprovning  än löser sudoku, exempelvis. Både för nöjes skull och för att han får inspiration till sin doftforskning.
​
Även Helle Wijk, docent i omvårdnad vid Göteborgs universitet, vill uppmana personal till att vara kreativa i vardagen i avvaktan på forskningsresultaten.

– Doft ingår exempelvis i snoezelen-metoden, som handlar om att stimulera alla sinnen. Syftet är att må gott, att det ska vara behagligt och att man ska uppnå avslappning. Den används på flera håll i landet.

Snoezelen är en nederländsk metod och ordet är en sammansättning av de nederländska orden för dofta och slumra. Det kan innebära doftsättning av ett rum där det finns behagliga färger, mönster och musik, och där närvaron och beröringen av en vårdare är väsentlig.​

– Doften är en del av upplevelsen – snoezelen är en helhet. I samma anda är de försök som gjorts att skapa en inomhusplaya med sand, värme, och härliga stolar.

En doft av hav till det och sinnena får en totalupplevelse. Helle Wijk poängterar dock att många reagerar starkt på dofter, varför försiktighet är nödvändig särskilt när det gäller personer med demens som inte alltid klarar att uttrycka vad de upplever.

– Det behöver vara subtilt och integrerat i miljön. Att doftsätta själva entrén tycker jag är en jättebra idé, där passerar man ju igenom och doften blir inte påträngande.
​
Men att i all enkelhet ta vara på vardagens dofter räcker långt, enligt Helle Wijk. Särskilt i utemiljöerna och när de äldre är delaktiga i köket finns tillfälle att uppmärksamma på dofter. Dagen har också dofter, sådana som kan bli tidsindelare – rostat bröd på morgonen, maten till lunch, kaffet på eftermiddagen och därefter middagsmaten.

– Nu är frågan vad vi gör av vår kunskap. Vi vet att doftminnet är användbart, så hur omvandlar vi det till en omvårdnadshandling? Jo, vi kan hålla fram en bulle och säga: ”Lukta på den”!​