”Gå mot lyftkranen på andra sidan ån. Det är nära, bara fem minuters väg från stationen”, förklarar Charlotte Roos, sjuksköterska och verksamhetschef för Humanas första egna äldreomsorgs­boende. Den sprillans nya byggnaden, med plats för 81 boenden på fem våningar, ligger mitt i Gävle centrum, med utsikt över takåsar, järnväg och gamla stadskvarter.  

– Att vi ligger centralt är viktigt och skapar en känsla av sammanhang. Vi kan sitta i samlingssalen på sjunde våningen och ha en stadsvandring genom att peka på gator och minnesmärken härifrån, kommenterar Charlotte Roos den vidsträckta utsikten.

Det här är vårdbolaget Humanas första boende i egen regi. Motivet för satsningen är att få påverka redan från starten, såväl vad gäller inredning och personal som verksamhet.

”Vi vill förmedla till våra kunder: ’Det är du som bor här, du som är chef i ditt hem och vi vill ta reda på vad du vill’.”​

Hälften av de boende flyttade in 1 mars och resten några veckor senare. 35 undersköterskor är på plats vid tiden för vårt besök, men inne på Charlotte Roos rum ligger en prydlig rad av namnskyltar och väntar på fler medarbetare. De är alla väntade och välkomna och har sållats ut i en för äldreomsorgen hård konkurrens. 400 undersköterskor sökte till 80 platser och 50 sjuksköterskor till 5 platser.

– Avgörande för intresset är att det är en ny verksamhet och att inget sitter i väggarna. Många vill vara med och påverka från början och vi gick ut med att ”innehållet målar vi tillsammans”.  Vår kulturinriktning lockade också många att söka, berättar Charlotte Roos.

Viktigt vid urvalet har varit de sökandes intressen utöver yrket och tanken är att erfarenheter av bland annat sport, musik och konst ska kunna tas tillvara i verksamheten.

– Vi har försökt bygga team med både spjutspetsar och ”förvaltare”. Om vi kan få våra kunder att känna att ”det är mitt liv som är viktigt” och att vi levererar bra vårdkvalitet, så blir det bra arbetsmiljö. De hänger ihop och kan inte åtskiljas, säger Charlotte Roos.

”Vi fokuserar generellt för lite inom äldreomsorgen på hur svårt det är att flytta från sitt hem.”​

Tanken är också att sätta den moderna tekniken i människans tjänst. Trådlöst internet finns på alla våningar, en ljuspanel bakom sängen i varje rum ändrar ljuset över dagen och har även diskreta sensorer som varslar om någon av de boende går upp på natten. Alla rum har också en 42-tums tv, med både intern och extern funktion. Här kan den boende gratuleras på födelsedagen, läsa middagsmenyn och, förutom vanlig tv, ta del av tjänster som Netflx, Storytel, Youtube och Facebook. Vid ingången till varje rum hänger en Ipad som både personalen och de boende kan använda.

Ändå känns det inte att tekniken hamnar i fokus. Det gör i stället tankarna och idéerna om hur huset ska bli ett levande hem för de kunder som kommit hit efter att ha beviljats bistånd.

– Vi har velat skapa ett boende som är så hemlikt som möjligt. Vi vill förmedla till våra kunder: ”Det är du som bor här, du som är chef i ditt hem och vi vill ta reda på vad du vill”, säger Charlotte Roos.​

Södra Centralgatan är ett boende med kulturinriktning. Utgångspunkten är att kultur betyder odla och är något som människor själva skapat. Därför är det centralt att följa upp kundernas intressen och ge dem plats i verksamheten oavsett om det är högläsning, musik, mode, teater eller något annat. Till sin hjälp har de aktivitetsansvariga, men också samarbeten med länsmuseet och olika linjer på gymnasieskolan, till exempel bagerilinjen, frisörlinjen, livsmedelsprogrammet och medialinjen.

– Det är viktigt att människor kommer hit utifrån. På alltför många boenden är det i stort sett bara prästen och vaktmästaren som kommer, säger Charlotta Roos.

Ännu bär boendet den speciella doft av nya material som kännetecknar ett nybyggt hus och i entrén har just två snickare tagit rast. De är kvar för att fixa det sista och det som inte riktigt fungerar ännu. Till exempel att Sören Lind riskerar att fastna med sin rullstol i en av de lågt hängande lamporna i vardagsrummet på väg mellan den inglasade balkongen och sitt rum.

– Det är typiska barnsjukdomar och exempel på anpassningar vi måste göra, säger hon.

Charlotte Roos är tydligt stolt över äldreboendet där hon sedan i höstas är chef. Hon kom till ett betongskal och har haft stora möjligheter att påverka boende och anställningar. Hon rekryterades från Högskolan i Gävle, där hon både undervisat i och forskat kring värdegrunden. Bland annat har hon intervjuat äldre människor om vad värdigt liv och välbefinnande betyder för dem.

På varje våning finns en digital tavla med de boendes namn och information om dagens aktiviteter.
 

Stadens liv och rörelse är väl synliga och närvarande i det vardagliga genom boendets placering mitt i stadskärnan. Och för den som vill vila från intrycken finns möjligheter  att delta i aktiviteter både i små och stora grupper. Här lägger Barbro Widén pussel i aktivitetsrummet.​

För Sören Lind hänger den dekorativa lampan för lågt och han riskerar att törna in i den med sin rullstol. Charlotte Roos konstaterar att det är ett typiskt exempel på barnsjukdomar i ett nytt hus och lovar ordna så att lampan flyttas eller höjs.

Prev

Next

– Många orkade svara och sa ”tack så hemskt mycket”. Jag har lärt mig mycket genom mina intervjupersoners berättelser, berättar hon. Men trots att hon stortrivdes som forskare längtade hon tillbaka till verksamhet och också ledarskapets möjlighet att följa medarbetarnas utveckling. I bagaget tog hon med sig erfarenheterna kring värdegrunden och det styr hennes strategier, både som ledare och i tankarna kring husets utformning.

– Här ska finnas möjligheter att införa den nationella värdegrunden på riktigt. Det fysiska utformandet är viktigt, liksom medarbetarna. Hur beter de sig? Hur ser rutinerna ut? Det måste gå att skapa värdigt liv och välbefinnande, säger hon så att utropstecknet hörs.

Hon tar oss med på en rundtur för att visa hur huset är byggt för att ta tillvara det friska hos dem som flyttar in och hur teknik och utformning har skräddarsytts för att understödja både värdigt liv och välbefinnande. Vi börjar på den stora takterrassen på sjunde våningen som i framtiden ska rymma boulebana och bindas samman med ett 15 våningar högt trygghetsboende som är i färd att byggas. Därefter går turen till gymmet, byggt i samråd med en gymägare i staden. Här ska alla, oavsett ålder, kunna ta i på riktigt.

– Det ska vara aktiv träning och inget larv. Äldres behov att röra på sig är underskattat. Tre personer har valt att flytta hit på grund av gymmet och en 96-årig dam önskade instruktion, så hon kunde börja träna på morgnarna, berättar Charlotte Roos.

Vi passerar bastu, spa och glas­balkonger på vår väg nedåt i huset och kikar in i harmoniskt färgsatta rum för gemensamma aktiviteter. Inredningen är smakfull och materialen gedigna. I vardagsrummen finns en växtvägg, sköna soffor och fåtöljer. På varje avdelning finns ett kök med en stor köksö att samlas kring, till exempel när bagerilinjen kommer och bakar småkakor. Sedan blir det, enligt planerna, kafferep i samlingssalen där Länsmuseet samtidigt kan berätta om kafferepets historia.

I ett av vardagsrummet möter vi Nils Dahlenlund. Han och hans fru har flyttat från sin stora lägenhet och bor nu i varsitt rum på 37 kvadratmeter vägg i vägg. Han är inte missnöjd med sitt nya boende, men säger att det tar tid att vänja sig.

– Det är en väldig omställning och jag måste få tid att styra upp det, säger han.

– Vi fokuserar generellt för lite inom äldreomsorgen på hur svårt det är att flytta från sitt hem. Det kan vara ett arbetsområde för sjuksköterskan som är van vid svåra samtal, säger Charlotte Roos.