Ulrika Beck-Friis: Yta allt annat än ytligt

Hur estetiskt observant är du i din yrkesvardag? Frågan kan tyckas överraskande, men svaret är en viktig pusselbit för god omvårdnad. Enligt professor Erik Blennberger, Ersta Sköndal högskola, går den estetiska spänsten hand i hand med förmågan att känna av läget för medarbetare, brukare och närstående.
Han anser att chefen inte bara ska se till gruppen utan också måste ta ett steg tillbaka och se hur miljön på äldreboendet kan uppfattas. Vad signalerar till exempel en snöskyffel vid entrén när våren befinner sig mellan hägg och syren? Personalbrist? Ointresse? Eller bara tristess?

Oavsett svaret på just den frågan uppfattas miljön inom äldreomsorgen ofta som torftig. Trots att två tredjedelar svarar ja på frågan om de gemensamma utrymmena är trivsamma (Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2015, Socialstyrelsen), tycker så många som en tredjedel att det bara delvis är trivsamt. Svaren är nästan identiska när det handlar om miljön utanför boendet. Uppfattningen är densamma oavsett kön.

”Varför tro att morgondagens personal stannar kvar i en miljö som inte är konkurrenskraftig?”​

Samtidigt är de som i dag bor på äldreboenden inte är lika ifrågasättande eller krävande som de som snart knackar på dörren – den stora 40-talistgenerationen. Vem tror att en grupp som alltid dominerat samhällsdebatten på allvar skulle nöja sig med en miljö den själv inte påverkat? Och varför tro att morgondagens personal, som arbetsgivarna dessutom måste slåss om, stannar kvar i en miljö som inte är konkurrenskraftig?

Eller som Catarina Dunghed, sektionschef i Uddevalla kommun, uttrycker det: ”I dag kommer de äldre med paddor i händerna och vill skypa med barnbarnen i Australien. Och de yngre medarbetarna, vana att vara uppkopplade, nöjer sig inte med en dator i en undanskymd skrubb.” Catarina Dunghed efterlyser en nationell kampanj för att öka äldreomsorgens attraktionskraft – för både personal och boende.

Förmodligen har hon rätt.  För visst är det dags att fullfölja den reform som inleddes 1896 och nu på allvar bygga 2000-talets äldreomsorg. Då, för 120 år sedan, invigdes Göteborgs ålderdomshem och det som hetat fattigvårdsinrättning, där hjonen bodde, skulle heta ålderdomshem och de boende skulle kallas försörjningstagare.

Under 1900-talet utvecklades ålderdomshemmen från rum för två eller fler personer och gemensamma måltider och badrum, till enkelboende för enskilda äldre. Sjuka äldre hamnade inom långvården. På 60-talet kom servicehusen och sjukhemmen, som utvecklades till stora, otidsenliga anläggningar.

Strax före millennieskiftet kom Ädelreformen 1992 – en av de mest omfattande strukturförändringar som genomförts inom vård och omsorg. Då övergavs institutionstänkandet och den egna bostaden blev modell även för särskilda boenden.

Och nu, nästan ett kvarts sekel senare, behöver äldreomsorgen rekrytera hundratusentals nya medarbetare de kommande 20 åren. Det ställer krav på ett kreativt fotarbete hos politiker, tjänstemän, arbetsgivare och fackförbund. Resultatet skulle kunna bli att fler äldreboenden hamnar i tidningen Modern Interiör, med fokus på high end inom design och inredning. I våras skrev tidningen om Humanas nybyggda äldreboende i Gävle. Vi gör det på sidorna 14–19 och presenterar ett äldreboende som visar att estetiskt tänkande är långt från ytligt.

Ulrika Beck-Friis

Ulrika Beck-Friis

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant