Seniorgympa – en vinst för alla i samhället
Beatles It’s been a hard day’s night fyller träningslokalen när ett gäng 90-plussare stretchar, bygger muskler och övar balansen. Seniorgympan i Nacka ökar pensionärernas livskvalitet och sparar pengar för samhället.
Varje fredag samlas 10–15 seniorer i ett gym i Sickla köpkvarter i Nacka utanför Stockholm. Några har varit med sedan starten för sex år sedan, andra har nyligen fyllt nittio och därmed kvalificerat sig för att vara med.
– Dusan är över hundra, säger Kerstin Oliveby, en av nykomlingarna, och vinkar till en vithårig man som lite försiktigt, men med stor iver, tar plats vid ett av gymmets träningsredskap.
Dusan Dutina är den enda i gänget som har en tröja det står 100+ på. I sommar fyller han 101.
Musiken hjälper deltagarna att hålla ett bra tempo i övningarna. Inte hårt, men ändå ihärdigt för att halvtimmen i gymmet ska ge något utöver de promenader som många av dem har på det dagliga schemat.
– Promenader är naturligtvis bra för välbefinnandet, men det blir man inte stark av. Därför försöker vi stärka explosiviteten genom att ha ganska mycket träning för balans och styrka, säger Göran Murvall, distriktsläkare på Sickla Hälsocenter, initiativtagare till seniorgympan och den som leder passet.
Han hänvisar till forskning som visar att muskelträning spelar stor roll för äldres förmåga att klara vardagen på ett bra sätt. Inte minst gäller det träning av benen, som ofta blir svaga högre upp i åldrarna och ökar risken för både höftfrakturer och fallolyckor.
– Lårmusklerna är jätteviktiga. Hellre tio upprepningar med tung belastning än hundra utan. Använder man motionscykel ska det också vara motstånd för att ge effekt. Fem minuters cykling med tung belastning är bättre än 60 minuter med ingenting, säger han.
Dusan Dutinas hundra år hindrar honom inte att ge järnet på gymmet.
Kerstin Oliveby och Harriet Lundevall märker att träningen ger resultat.
Muskelträning spelar stor roll för pensionärernas förmåga att klara vardagen.
Göran Murvall konstaterar att det ofta är höftfrakturer som sätter punkt för ett aktivt och rörligt liv. Fysisk träning för att stärka muskelkraften minskar inte bara människors lidande, det reducerar också samhällets vårdkostnader.
– En höftfraktur kostar i dag cirka 300 000 kronor. Hälften betalas av kommunen och den andra hälften av landstinget, så när som ett par tusenlappar som patienten står för själv. Kan vi stärka de äldres fysik minskar vi också samhällets kostnader.
Men träningen i gymmet stärker inte bara seniorernas fysik. Den mentala effekten är minst lika viktig. Efter passet är det fika och deltagarna samlas runt kaffe, kakor och melonskivor.
– Är det Sportextra? undrar Lennart Siwert innan han svarar på frågor om sin träningsbakgrund.
Han fyller 92 i juli, idrottade i sin ungdom och spelar fortfarande en hel del golf.
– Jag rör på mig hela tiden, men förra året började jag faktiskt åka bil runt golfbanan. Det blir lite för jobbigt att gå hela vägen och det finns några tuffa hål på banan där man antagligen kommer stupa om man försöker gå.
Vilken nytta har du av träningen här i gymmet när du spelar golf?
– Vissa muskler som man inte rör så mycket annars får bra träning när man sitter i maskinerna, säger Lennart Siwert.
Flera av 90-plussarna har ett aktivt liv bakom sig men långt ifrån alla, och Göran Murvall ser inga hinder för att börja med lite tuffare träning även i hög ålder. Seniorgympan bedrivs på fyra olika gym och är tack vare stöd från Nacka kommun gratis för alla invånare som fyllt nittio.
– Jag tror fysisk träning och rätten för äldre att röra sig kommer mer och mer. All forskning visar att det är viktigt att röra på sig, men man får jobba hårt för att det ska bli en del av äldreomsorgen, säger han.
Gänget har fikat färdigt och skingras för den här gången. Alla verkar se fram emot nästa fredag.
– Bara bra, svarar Dusan Dutina korthugget på frågan hur han mår.
Det breda leendet säger desto mer när han börjar gå mot omklädningsrummet i sällskap med sonen Peter, som ger honom en hjälpande hand.
– Pappa är trött, men på ett bra sätt. Om inte det här hade funnits tror jag att det hade gått utför med hans fysik, säger Peter Dutina.
Lennart Siwert, 91:
– Jämför jag mig med omgivningen känner jag mig priviligierad. Jag idrottade en hel del när jag var yngre och har nog en bra grundkondition, men det gäller ju att upprätthålla den och träna så många muskler som möjligt. För mig är det också viktigt att kombinera fysisk träning med att kunna sitta ner en stund och prata. Det är bra att ha fika efter passet, som vi har här.
– Jag får nog säga att livet fortfarande leker.
Harriet Lundevall, 92:
– Jag har inte längre ont någonstans i kroppen sedan jag började vara med på den här gymnastiken. Jag tar promenader hemma där jag bor, men det är bra att göra något mer för att träna alla muskler. Hjärnan tränar jag genom att spela bridge, ibland med tävlingar i Skurustugan och då gäller det att vara skärpt. Gympapassen är bra även för bridgen, är man hyfsat tränad i kroppen blir det också lättare att hålla sig koncentrerad på annat.
Kerstin Oliveby, 90:
– Jag bor alldeles i närheten och promenerar mycket i området. Många av oss som tränar här är rätt aktiva även i övrigt. Jag dansar internationella danser i Järlagården och tycker att gympan och dansen följs åt. I dans är det viktigt att ha en bra balans och det får man med de övningar vi gör här. Men även om gympan bara pågår en halvtimme är jag ganska trött efteråt. Bra att vi kan pusta ut med fika och en pratstund.
Peter Dutina, son till Dusan Dutina, 100:
– Det här är jätteviktigt för min pappa och jag ser ju att det hjälper. Han bor fortfarande i egen lägenhet, men förstås med hjälp från hemtjänsten.
– Pappa har inte varit någon sportmänniska, men eftersom vi haft villa har han jobbat mycket på tomten och rört sig på det sättet. Jag märker att han verkligen tycker att det är roligt att komma hit och den sociala biten med träningen är minst lika viktig för honom. Jag skulle gärna se att det var två tillfällen i veckan.
Torbjörn Tenfält
Frilansjournalist.
