Mitt blattehjärta klappar för Sverige

Rensar i garderoben, jobbar i trädgården, skurar ugnen och drömmer om sommaren. För den kommer, även om den i år blir annorlunda för de allra flesta av oss. Plånboken är tunnare, bekymren många och den ljusnande framtiden för unga har fått sig en ordentlig törn. Vi kommer absolut ut på andra sidan, men svårt sargade.

Mitt i allt elände som smittspridningen av corona fört med sig, finner jag en tröstande glädje i alla dessa varma hjälpsamma händer, empatiska hjärtan, vårdpersonal som gör sitt yttersta och en enastående initiativkraft för att hitta lösningar på alla nya problem som staplat sig som höghus framför oss.

Är det något som pandemin skapat hos mig så är det en ännu starkare känsla för vårt land. Än är det för tidigt att utvärdera hur Sverige klarat sig i jämförelse med många andra länder, men jag tror vi klarat oss bra, kanske rent av bättre. Här finns både stabila statsfinanser, digital kunskap och förnuft.

Jag ger mig in i detta minerade fält, övertygad om att vikten av att i svåra tider uppmärksamma det som är bra.  Som journalist är du ofta på jakt efter det som inte fungerar, eftersom det är en nyhet, vilket innebär väldigt många alarmerande rubriker.  Och pandemin har belägrat oss med negativa rubriker. Människans hjärna är dessutom programmerad att reagera mer på negativa budskap än positiva. Vad händer då, jo du trycks hårdare ner i känslan av hopplöshet.  Det skapar en obetvinglig lust hos mig att smitta ner er med lite positiva baciller och sköna tankar om det vi ändå har tillsammans.

Så tänk midsommar, tänk grönska, tänk gemenskap, tänk blå himmel med ulliga vita moln och en sol som inte vill gå och lägga sig. Tänk Sverige när det är som vackrast. Snart är vi där.

I vintras var jag med i tv-dokumentären ”Blattarna som byggde Sverige” i TV4, en serie i tre avsnitt om den stora arbetskraftsinvandringen efter kriget. Hundratusentals italienare, greker, finnar kom för att de fylla de svenska fabrikerna med arbetskraft.  Min mamma var en av dem. I många år försökte min styvfar övertyga henne om att de skulle tillbringa sina sista år i Italien. Men åren i Sverige hade gett henne starka kärleksband till ett land som hon tyckte räddade henne. För att inte tala om hur bra det hade gått för mig. Tacksamhet inpräntade hon i min hjärnbark. Så det kom aldrig på frågan. Dels fanns ju jag och mina barn, dels hade Sverige försäkringskassan, färdtjänsten och vårdcentralen. Så blev mamma änka, sjuk och behövde hjälp av samhället. Älskade hemtjänsten ryckte in och sen var det kära omhändertagandet på äldreboendet. Så här bra har inte de gamla det i Italien, upprepade hon.

Mamma kände sig aldrig annorlunda behandlad för att hon var städerska. Hon påminde mig ständigt om att Sverige var ett land som också tog hand om sina minsta bröder.  Visst kunde det bli bättre och visst var hon medveten om klassklyftorna i samhället, men i jämförelse med det forna hemlandet så vann alltid Sverige.

I detta land drömde jag som barn mest av allt om en svensk sommar. Avundsjukt betraktade jag mina kompisar som hade släkt, sommarställen och traditioner. Mamma jobbade och jag var med nunnorna på kollo. Sedan blev jag ett sommarbarn på landet, placerad av socialtjänsten. Min stora längtan som vuxen var ett eget sommarställe där mina barn skulle tillbringa sina somrar. Så blev det och ingen var stoltare än mamma, för då hade hon, blatten, lyckats eftersom jag erövrat det verkligt svenska - ett sommarställe, med saftberså och hängmatta.  Något sådant existerar knappt i Italien.

Genom mamma lärde jag mig att se på Sverige med hennes ögon, inte journalistens eller svenskens och jag sänder en tacksamhetens tanke att hon fick dö med sin hand i min. Jag böjer mitt huvud och sörjer med alla som under pandemin inte fått eller får den möjligheten.

Och ja, i år blir sommaren speciell. Jag kommer vara tacksammare, gladare och inte ett gnäll ska undslippa mig – även om det regnar i veckor.

Läs fler

Amelia Adamo

Amelia Adamo

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant