Samarbete på nya vägar

Pandemin har fört äldreomsorgen och sjukvården närmare varandra i Region Örebro. Mobila team avlastar tre kommuner och delade vårdplatser är på gång. Hjälp med bemanning och utbildning av personal kan bli nästa steg.

Invånarna behöver möta en sammanhållen vård och omsorg. Stuprören i kommuner och regioner måste monteras ner. Vinsten av samarbete och gemensamma lösningar har påtalats hur länge som helst, men nu verkar det som om pandemin börjar undanröja segslitna hinder.

Västra delen av Region Örebro län är ett exempel. På bara en och en halv vecka ställde socialförvaltningen i Karlskoga om sin verksamhet för att hjälpa regionen att möta vårdbehovet, när smittspridningen tog fart igen strax före påsk. Kommunen driver sedan tidigare en korttidsavdelning i lasarettets lokaler i Karlskoga, med bland annat rehabilitering och vård i livets slutskede. Nu inrättades där sex vårdplatser för patienter från medicinkliniken som nästan behandlats färdigt för andra sjukdomstillstånd så att regionen kan vårda patienter med covid-19.

– Så fort hade det aldrig gått — och kanske inte ens varit möjligt — om vi inte redan hade haft upparbetade relationer och förtroende för varandra. Vi kände också att det var en viktig samhällsinsats, där vi måste jobba tillsammans för att snabbt lösa situationen, säger Helén Willyams, socialförvaltningens chef i Karlskoga.

Att pandemin satt fart på samarbetet och är en viktig grund för den fortsatta utvecklingen av äldreomsorgen i västra Örebro län är även hennes kollegor i grannkommunerna Degerfors och Laxå överens om. Det gäller också Märta Lundkvist, tf platschef för Karlskoga lasarett.

– Finns det något gott pandemin fört med sig så är det att den har påskyndat de här sätten att hitta varandra och hur vi kan hjälpas åt. Vi har inte tänkt lika mycket huvudman som tidigare, utan mer hur vi hjälper dem vi är till för, säger hon.

Det handlar både om en mental och en organisatorisk omorientering.

– I stället för att se formella hinder börjar vi se att det finns mycket vi kan göra tillsammans utan att skylla på lagar som vi kanske gjorde tidigare. Vi förändrar arbetskulturen och skapar ringar på vattnet. Min vision är att det i fortsättningen inte blir vi och de på samma sätt och min bild är att vi tänker på liknande sätt på båda sidor huvudmannagränsen.

Varför har inte det synsättet funnits tidigare?

– Tidigare har vi inte provat gränserna tillräckligt mycket.  Istället för att fråga en gång till har vi tagit för givet att det inte går eftersom vi har olika lagstiftning. Nu ser vi tydligare att det går att samarbeta utan att hindras av lagen. Tidigare sa vi ofta ”detta är inte mitt uppdrag, utan ditt”. Det hoppas jag ska försvinna och att vi i stället utgår från behov och löser uppdragen tillsammans.

"Tidigare har vi inte testat gränserna. Nu ser vi att det går att samarbeta utan att hindras av olika lagar.”

Märtha Lundkvist pekar på tillgången till medicinsk kompetens som en nyckelfråga för äldreomsorgen när den gör en omstart efter pandemin.

– För oss är det angeläget att vara med och stärka situationen kring de äldre, till exempel genom att öka läkarbemanningen på äldreboendena. Men det handlar också om att samarbeta kring utbildningsinsatser och skapa gemensamma vårdplatser.

De hinder som behöver övervinnas handlar i hög grad om IT-system och informationsöverföring. Olika systemlösningar är en bromskloss.

– Det hade varit fantastiskt om vi haft gemensamma journalsystem. I dag innebär överföringar från regional till kommunal vård otroligt mycket arbete för båda sidor, till exempel när en person ska flyttas från regionens vårdavdelning till ett korttidsboende.

En hel del återstår för att göra den processen smidigare.

Region Örebro län har under pandemin utvecklat sin mobila verksamhet. Märtha Lundkvist har ansvaret för det mobila teamet i västra regiondelen. Det består av ett palliativt team, ett stroketeam och ett närsjukvårdsteam. Det senare får sina uppdrag från såväl vårdcentralen som kommunerna och SOS alarm. Närsjukvårdsteamet åker ut och bedömer patienten för att se om personalen i teamet kan göra en behandling på plats eller om den person som blivit sjuk eller skadat sig behöver köras in till akuten. Både äldreboenden och äldre som bor hemma hör till teamets målgrupp.

– Mobila teamet arbetar i alla de tre kommunerna i regiondelen, men än så länge är det endast bemannat med personal från regionen. Min förhoppning är att kommunerna snart kan knytas närmare till det arbetet och även bidra med bemanning. Under senaste året har vi sett att det finns mycket vi kan göra tillsammans, säger Märtha Lundkvist.

Ett naturligt sätt att bygga ut regionens mobila team kan vara att komplettera med kommunalt anställda arbetsterapeuter, undersköterskor och sjuksköterskor, menar Marjo Koivumaa, socialchef i Degerfors.

– Vi har i uppdrag att titta på det här i olika handlingsplaner och det finns en styrgrupp i västra regiondelen. Men pandemin pågår fortfarande så än dröjer det innan planerna kan bli verklighet, säger hon.

Gemensamma vårdplatser på en korttidsavdelning för medicinskt färdigbehandlade är en annan konkret följd av samarbetet under pandemin som Marjo Koivumaa hoppas på.

– För äldre som vårdats på lasarettet kan det ibland vara svårt att återvända direkt hem efter sjukhusvistelsen. Det Karlskoga kommun och regionen nu gör tillsammans har sått ett frö. Kanske kan vi tre kommuner skapa en gemensam enhet och samordna bemanningen med regionen.

Snabbare kommunikation, både inom kommunen och över gränserna till regionen och grannkommunerna, är ytterligare en följd av det täta samarbetet under pandemin. Marjo Koivumaa är övertygad om att det har kommit för att stanna.

– Vi kan snabbt få till korta möten och avstämningar digitalt i stället för att åka runt till varandra, säger hon.

Madelene Maxe, socialchef i Laxå, ser mer samarbete som ett sätt att möta de svårigheter med kompetensförsörjning som alla de tre kommunerna står inför.

– Tillgången till sjuksköterskor är ett exempel. För en liten kommun är det inte lätt att konkurrera om arbetskraften. För oss skulle det inte heller gå att anställa läkare om den möjligheten blir aktuell, det måste vi i så fall titta på tillsammans med andra, säger hon.

Laxå och Degerfors har sedan tidigare gemensam medicinskt ansvarig sjuksköterska. Rehabilitering och tekniska hjälpmedel är två andra områden de två kommunerna hanterar tillsammans.

– Nu ser vi över vad vi kan ha för ytterligare gemensamma funktioner.

Gränsdragningen mellan kommunerna och regionen har varit spännande att följa under pandemin, konstaterar Madelene Maxe.

– Båda parter har verkligen försökt lösa den gemensamma uppgiften, och varit beredda att gå längre än den formella gränsen egentligen tillåter, säger hon.

Annette Beijar och Ulrica Ekstav från mobila teamet kommer fram till ett av dagens många uppdrag.
Annette Beijar och Ulrica Ekstav från mobila teamet kommer fram till ett av dagens många uppdrag.

 

Torbjörn Tenfält

Torbjörn Tenfält

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant