Våga ge omsorg utan handskar

De goda nyheterna om hiv har svårt att nå ut till vård- och omsorgspersonal och på många håll lever rädslan kvar i onödan. När hiv-positiva personer nu för första gången ska in i äldreomsorgen finns därför en oro för att återigen bli illa behandlade.

Det kommer ständigt nya forskningsresultat som stärker bilden av att hiv numera kan betraktas som ett kroniskt sjukdomstillstånd. Men stigmat lever kvar, och friktion uppstår ofta när en person som är hiv-positiv möter ovan personal.

– Med behandling sjunker viruset till så låga nivåer att det knappt går att mäta. Det smittar inte och det finns ingen anledning till rädsla, säger Göran Bratt på Venhälsan, som ifrågasätter om man alls borde fortsätta blodsmittemärka journalerna.

Men de goda nyheterna har svårt att nå utanför gruppen av forskare och hiv-sjukvårdspersonal.

”Med behandling sjunker viruset till så låga nivåer att det knappt går att mäta. Det smittar inte och det finns ingen anledning till rädsla.”

– Det finns en primitiv rädsla bland allmänheten och även inom vården, man associerar hiv med de gamla skräckbilderna. Det är begripligt: bara den som har varit i kontakt med hiv-vården kan förstå hur revolutionerande utvecklingen har varit.

Det finns ungefär 7 000 personer i Sverige som lever med hiv. På Venhälsan i Stockholm finns 670 personer som är äldre än 50 år. Ännu finns alltså få personer med hiv inom äldreomsorgen, men gruppen växer.

Göran Bratt är en av de läkare som tidigt intresserade sig för hiv i Sverige och som har bidragit till att hiv-vården här har varit framgångsrik. Han får ofta frågor från orolig personal som kommer i kontakt med personer med hiv: Hur ska jag agera om det kommer blod på mig, eller om personen kräks?  Vid omläggningar av bensår?

– Den typen av sjukhushygienfrågor kan jag förstå – personal vill känna till de egna riskerna. Det enkla svaret är: Använd sunt förnuft. Behandla blod med respekt och ha tillgång till handskar. Man kan jämföra med smittsam hepatit B eller C. Men sedan finns det värre risker att ha i minnet, exempelvis resistenta bakterier som kan vara betydligt mer smittsamma på ett äldreboende. Eller kräksjukevirus.

Som läkare påpekar han vikten av att både avdramatisera hiv och att upplysa om de medicinska aspekterna av hiv och åldrande.

För personal som vårdar en person med hiv är medicineringen mycket viktig – doser får inte hoppas över. Följsamhet är avgörande för effekten. Men hiv-behandlingen har också inneburit påfrestningar på bland annat hjärta, njurar och lever. En person med hiv löper risk att få fler sjukdomar än andra äldre, och all tillkommande medicinering behöver stämmas av mot behandlingen för hiv-viruset.

Händer med plasthandskar
Rädslan hos andra oroar många hiv-smittade.

– Det är mycket viktigt att personalen är utbildad och jag tycker mig märka att det uppstår en önskan om att lära sig mer så snart ett äldreboende får in en äldre hiv-positiv person. Men det finns hundratals äldreboenden bara i Stockholm och det är fråga om en liten grupp, säger Göran Bratt som ser certifiering av äldreboenden liksom certifierade vårdcentraler samt hiv-geriatriker som en bra väg att gå.

Samtidigt påpekar han att vård och omsorg av personer med hiv befinner sig i en brytningsperiod. När de som var med och utvecklade vården och behandlingen börjar gå i pension finns inga självklara efterträdare. Nästan alla patienter i Sverige står på effektiv behandling i dag och nu inträder en tid av normalisering; personer med hiv kommer att få gå till infektionsläkare som har ett intresse av hiv, men som inte är specialiserade på just den sjukdomen. Och annan sjuklighet hos den hiv-positive kommer att behandlas av husläkare och distriktsläkare.

– Vi närmar oss en avdramatiseringsfas och det är positivt. Att det nu sker ett generationsskifte tror jag inte har betydelse, men det är viktigt att hiv-positiva patienter får känna fortsatt tillit till vården. Det är förskräckligt i de fall någon far illa men min bild är att det kommer att fungera bra överlag, säger Göran Bratt.

Att fördomarna lever kvar skrämmer emellertid Ola Ståhle på Posithiva Gruppen som berättar att den kompetens och kapacitet för att utbilda omsorgspersonal som finns där är underutnyttjad. Intresset är helt enkelt för litet. Samtidigt rapporterar medlemmar saker som att de sett personal dra lott för att ingen frivilligt vill gå in på det rum där en hiv-positiv person finns.

– Vi erbjuder gratis föreläsningar till stadsdelsnämnder och vårdskolor, bland annat. Men det har gått väldigt trögt, till och med boenden där vi vet att hiv-positiva finns har tackat nej, säger Ola Ståhle.

Nu provar Posithiva Gruppen med en kort informationsfilm som släpps till hösten. Med den hoppas de nå personal även inom hemtjänstföretagen, som annars kan vara svårtillgängliga för den utbildningsanordnare som vill uppta personalens tid. Pengar till personalutveckling är inte alltid prioriterat.

– Men för allas skull behövs mer utbildning. Vi märker ju att personalen känner sig tryggare när vi har varit på plats och informerat. Och de som har överlevt börjar behöva hjälp.

Hiv går att leva med

95 procent av alla som lever med hiv i Sverige i dag går på en välinställd behandling. Hos dem blir virusnivåerna i blodet omätbara, vilket innebär att viruset inte kan överföras. Personen som lever med hiv är därmed smittfri.

Folkhälsomyndighetens (tidigare Smittskyddsinstitutet) undersökningar visar att allmänhetens kunskaper om hiv har förbättrats mellan 1987 och 2011. Det finns i dag hög medvetenhet om att hiv i blod, sperma och slidsekret medför hög risk och att kondom är ett säkert skydd.

Samtidigt anser ungefär var fjärde person att myggbett är en säker eller trolig smittväg för hiv, och mer än en tredjedel ser saliv som en trolig smittväg. Andelen som uppger att tårar eller offentliga toaletter utgör en smittrisk har halverats under tidsperioden.

Läs mer!

Läs Folkhälsomyndighetens rapport om smittsamhet vid hiv: https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/20900/smittsamhet-vid-beh…

 

Marika Sivertsson

Marika Sivertsson

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant