Svante Randlert, på rekryterings­företaget Academic Work, pekar på skillnaden mellan att vara motiverad och engagerad. Motiverad blir personalen av lön och belöning. Engagemang skapas genom känslor. 

– En bra ledare behöver vara tydlig med att formulera vart en arbetsplats är på väg, det vill säga visionen. Men också att uttrycka missionen. Det vill säga varför gör vi det här.

Svante Randlert menar att offentliga arbetsgivare och svenska företag ofta är dåliga på att förmedla vision och mission.

– De tittar för mycket i backspegeln och inte genom framrutan, mot fram­tiden.

En global undersökning, som citeras av forskare vid psykologiska institutionen på Stockholms universitet, med över 230 000 deltagare i 142 länder visar att i genomsnitt känner sig 13 procent av alla medarbetare engagerade på sin arbetsplats. I Sverige är siffran 16 procent, alltså fortfarande färre än var femte.

Svante Randlert tycker att äldreomsorgen i sin rekrytering mer borde betona att arbetet faktiskt handlar om att göra något för en annan människa, att göra gott.

Hur ska en bra chef vara?

– Enligt alla undersökningar vill personalen ha en chef som är tydlig och förmedlar energi. Och tydlig blir man genom kommunikation. Men trots att chefer kommunicerar mer än någonsin uppfattas den ofta som otydlig.

En genomsnittlig chef i äldre­om­sorgen har personalansvar för 55 med­arbetare. Hur kan det fungera?

– Det är helt enkelt för många, bara att kunna namnen är svårt. Men chefen får fundera över vad som kan göras med den tid som finns med varje medarbetare. Ett uppskattande ord eller en klapp på armen i förbifarten.

– Förutsättningarna i offentlig sektor är ofta svåra. Det gäller att fokusera på det som är viktigt och som samtidigt är möjligt att påverka.

Även Pär Lager, tidigare vd för ut­bildnings­­företaget Arthur Nilsen och Berghs School of Communication, är väl medveten om svårigheterna för många vårdgivare att attrahera, utveckla och behålla personal.

– Det är ett mänskligt behov att bli sedd, att bli uppskattad och ha inflytande. Att ha personalansvar för 55 personer, nej så kan vi inte ha det. Forskningen visar att en grupp på högst mellan 15 och 30 kan fungera. Men i många branscher talar man om grupper om max 8–12 medarbetare per chef.

Nyckelordet för en chef är, enligt både Pär Lager och Svante Randlert, kommunikation. Frågan är hur det ser ut i praktiken.

I en studie vid KTH i Stockholm fick chefer bedöma hur stor del av den tid de använde för kommunikation som var direkt återkoppling till personalen. Enligt cheferna själva lade de 40 procent av sin tid på återkoppling till personalen. Men en obeveklig kamera spelade in att det rörde sig om mellan 0 och 2 procent av tiden.

– Cheferna informerade men förde ingen dialog, säger Pär Lager. Har man en stor grupp är det bra att använda de digitala verktyg som finns, som bloggar och sociala medier. Det är ofta bättre än mejl. I bloggen kan alla reaktioner bli synliga för alla inblandade. Särskilt viktigt är det om arbetsställena har stor geografisk spridning, som inom äldreomsorgen.

Pär Lager säger att alla chefer borde fråga sina medarbetare vilken form av återkoppling de trivs bäst med.

– Alla uppnår inte Nirvana av att sitta inlåsta i ett litet rum och prata med chefen en gång om året. Kanske är det bättre med små diskussionsgrupper om tre, fyra personer.

Ett absolut måste, menar han, är att chefen har en plan för dialogen. En struktur som gör att medarbetarna vet när och hur chefen kommunicerar. Fyra medarbetarsamtal per år är kanske lagom. Lika viktigt är att ha gemensamma möten som är väl förberedda, gärna med en kort film som alla kan ta del av i lugn och ro i förväg.

Pär Lager understryker behovet av mindre personalgrupper.

– Västra Götalandsregionen har satt ett tak på trettio personer och jag tror att fler kommer att följa efter. Regeringen borde säga ifrån att det inte är värdigt för brukare, medarbetare eller chefer med för stora grupper.

Pär Lager poängterar också att det är ett strukturellt problem. Kvinnligt dominerade arbetsplatser, som äldreomsorgen, har tre gånger större personalgrupper än manligt dominerade områden.

– Detta är en orättvisa, det är inte underligt att både kvinnlig personal och kvinnliga chefer i större utsträckning är sjukskrivna än männen.