Det rustas för veckans bingoomgång på äldreboendet Solbacka i jämtländska Föllinge. Amir Asfeday drar fram bord och stolar, hjälper bingospelarna till rätta och ställer fram tillbringare med saft och glas.

Han kommer ursprungligen från Eritrea, men bor numera i Föllinge med fru och två små barn.

Hit till Solbacka kom han genom kommunens integrationsprojekt, som innebar att han gjorde enkla servicetjänster. Genom dessa har han gradvis slussats in i mer traditionella omsorgsuppgifter och till sommaren får han ett vanligt vikariat som vårdbiträde.

– Jag har inte arbetat med äldre tidigare och heller inte träffat så många äldre, men nu blir de som bor här som mina mormödrar och morfäder. De vill berätta om hur Sverige var förr och de visar bilder – det är supercoolt, säger Amir Asfeday.

– De brukar skoja om dig och säga ”lillpojken – han är på rätt ställe”, säger Ida Haglund som är enhetschef på Solbacka, till Amir.

Ida Haglund är undersköterska och har varit enhetschef på Solbacka i tre år. Hon har från början varit öppen för att ta emot nyanlända och ser dem som en av flera möjligheter att klara framtidens personalförsörjning. En stor utmaning, särskilt för glesbygdsorterna, som måste lösas genom integration, nytänkande och samarbete.

– Vi kan inte sitta här och vänta på att människor ska vilja jobba här, säger Ida Haglund.

Föllinge ligger sju mil norr om Östersund och tillhör Krokoms kommun, som tillsammans med Åre är två av landets bästa kommuner på att integrera flyktingar.

När den stora flyktingströmmen kom på hösten 2015 såg Krokom möjligheter att kunna rekrytera ny arbetskraft.

Utmaningen var att få de nyanlända att vilja stanna.

– Det är viktigt att de som kommer hit får ett nätverk. Jag har till exempel funderat på att ordna ett språkkafé här, så att de utlandsfödda kvinnorna som är hemma med barn kan komma hit och både lära sig svenska och få ett nätverk, säger Ida Haglund.

Behovet av arbetskraft i kommunen är stort, särskilt gäller det äldreomsorgen. Inom sex år kommer det att behövas 120 nya undersköterskor. Det kan ställas i relation till att det just nu utbildas sexton undersköterskor i hela det vidsträckta länet och om dem kommer både sjukvård och äldreomsorg att konkurrera.

”Vi såg att många av de utlandsfödda var intresserade av vård och omsorg, men att de saknade språk. Samtidigt ropade vården efter folk.”

Det var en anledning till att äldreomsorgen var ett av de områden man satsade på när Krokom hösten 2015 tog emot 150 flyktingar och ville integrera dem i samhället.

Redan från början bestämde sig arbetsförmedlingen och kommunen att samarbeta för att så snabbt som möjligt hjälpa de nyanlända att komma in i samhället, bland annat skapade man en gemensam tjänst som etableringskoordinator.

Det hölls också medborgarmöten i alla de större samhällena i kommunen, där medborgarna fick komma med förslag på hur integrationen kunde underlättas.

En del av integrationssatsningen blev det stora EU-finansierade projektet ”Kongero”, som fått sitt namn från det jämtländska ordet för spindel. Det går ut på att få människor som står långt från arbetsmarknaden att komma närmare ett vanligt arbete.

Den del av projektet som riktar sig mot äldreomsorgen handlade om att skapa en ny typ av jobb, så kallade servicetjänster. De riktar sig både till nyanlända och till andra som står långt från arbetsmarknaden, poängterar Sanna Nellis, som i dag är arbetsledare för servicetjänsterna.

– Vi såg att många av de utlandsfödda var intresserade av vård och omsorg, men att de saknade språk. Samtidigt ropade vården efter folk och vi fick tanken – kunde vi göra något för att matcha de här behoven?

Servicetjänsterna innebär i praktiken att en svenskfödd som stod långt från arbetsmarknaden tillsammans med en nyanländ fick praktisera inom äldreomsorgen, kombinerat med språkstudier för den utlandsfödde.

För den svenskfödde gällde det att hitta uppgifter som hen orkade med, ofta efter långa sjukskrivningsperioder, och för den utlandsfödde var det viktigt att lära sig tillräckligt mycket svenska för att kunna läsa en text eller instruktion.

– Samarbetet mellan den svenskfödda och den utlandsfödda har fungerat jättebra. De växer av varandra. Den utlandsfödda lär sig språket och den svenskfödda personen har en viktig uppgift och kan dessutom fungera som en bro till den ordinarie personalgruppen, säger Sanna Nellis.

Arbetsuppgifterna är också väl definierade. Serviceuppgifterna på äldreboenden ska inte tränga ut den ordinarie personalen, utan vara ett komplement.

Det kan röra sig om tvätt, disk, social samvaro, plocka fram frukost, beställa varor och packa in i förrådet.

Servicetjänsterna utvecklas stegvis, eller i en ”trappa”. Första steget är praktik i två månader, parallellt med språkstudier.

Om det fungerar övergår praktiken till en två månaders anställning som kan förlängas. Och, förutsatt att språket fungerar, kan servicetjänsten övergå till ett vårdbiträdesvikariat. I förlängningen finns också möjlighet till betald undersköterskeutbildning. Kostnaderna för servicetjänsterna har hittills inte gått på ordinarie budget.

– När vi valde ut personer till projektet var känslan viktig. Vi ville att de som deltog i projektet skulle vara intresserade av vård och inte bara se det som en sysselsättning, säger Sanna Nellis.

Sanna Nellis är själv undersköterska, men kom att jobba med flyktingmottagande och integration från hösten 2015. Hennes entusiasm för uppdraget är stor och visar att engagemanget går långt utöver arbetsdagens fasta tider.

Dagen innan har hon kört några unga utlandsfödda kvinnor som har servicetjänster och när hon fick höra att de inte hade varit ute en enda kväll i sitt nya land, bestämde hon sig tvärt för att ordna tjejmiddag och utekväll. Som arbetsledare för servicetjänster sitter hon i äldreomsorgens ledningsgrupp och vet vilka avdelningar som har behov av servicetjänster och vilka som kan ta emot.

– De flesta avdelningar tycker att servicetjänsterna är bra och att de frigör tid för undersköterskorna. Visst har det hänt att någon inte fungerat, så det har varit både ris och ros, men mest ros, konstaterar hon.

Solbacka i Föllinge är ett av de boenden som haft flera personer som börjat arbeta med servicetjänster, men som sedan gått vidare i ”trappan” och blivit vårdbiträden för att senare påbörja en undersköterskeutbildning. Ida Haglund tycker att systemet med servicetjänster fungerar bra och att det är ett sätt att komma in i samhället.

– Den som kommer har språket emot sig, saknar kontaktnät och vet inte hur arbetsmarknaden fungerar. Servicetjänsterna blir en väg in, säger hon.

Sacdiya Ahmed Jeele från Somalia hjälper Märit Pärsson med maten. Hon har nu tagit steget vidare från servicetjänst till vårdbiträde och drömmer om att bli undersköterska.

Erik Karlsson brukar sjunga Solbackasången med Amir Asfeday från Eritrea. Det är ett sätt att lära svenska, liksom att lyssna till de boendes berättelser om det gamla Sverige. Här tillsammans med undersköterskan Jörgen Olofsson.

Undersköterskan Elin Bill Pålsson har gått parallellt med Sacdjya Jeele och tycker det varit lärorikt att handleda, men också kul att lära sig mer om olika kulturer. Här pratar de i korridoren med Ida Haglund och Margit Berglund.

Prev

Next

Stämningen på Solbacka är skämtsam och vänlig. Den är också somrig, förstärkt av den för årstiden ovanliga värmen. Dubbeldörrarna mot terrassen står öppna mot milsvid utsikt över skogar och berg. I ett hörn av gården pickar några hönor och från lusthuset strömmar dragspelsmusik.
Några av de boende har samlats på terrassen, där Erik Karlsson sjunger Solbacka-sångens många verser. Den brukar han sjunga tillsammans med Amir Asfedey, som han också tränar i svenska.

– Det är lärorikt med många kulturer och fantastiskt roligt. De personliga egenskaperna ser jag snabbt, men jag får följa hur de som kommer hit utvecklas i språk genom gemenskapen med de andra, säger Ida Haglund.

I korridoren möter vi Elin Bill Pålsson, som är undersköterska på boendet sedan drygt tio år.

Hon har gått parallellt med Sacdiya Ahmed Jeele från Somalia, som började inom servicetjänster, men som numera arbetar mera med omsorg och som ska vikariera som vårdbiträde i sommar. Elin Bill Pålsson tycker det är kul och bra med servicetjänsterna och att det också lär henne att handleda.

– Eftersom jag får många frågor så får jag tänka till varför jag gör som jag gör. Det som är självklart för mig, är det inte för alla. Jag får också kontakt med många andra kulturer och inser att jag har mycket att lära. Genom servicetjänsterna har vi också fått mer tid tillsammans med pensionärerna, säger hon.

Sacdiya Ahmed trivs både på Solbacka och i Föllinge, där hon bor med man och två barn sedan 2013. Hon känner många svenskar på orten och tycker det är en trygg plats.

– Jag tycker om att hjälpa andra människor och också om att höra hur våra pensionärer levde förr. Min dröm är att bli undersköterska om det går, säger hon.

Just nu har hon tackat ja till erbjudandet att få läsa en körkortsteori på betald arbetstid. Det är ett erbjudande som gått ut till servicemedarbetarna, med kravet på motprestation att ta minst två körlektioner i månaden. Att klara sig utan bil i Föllinge är svårt, inte minst krångligt för dem som vill förkovra sig i svenska genom SFI eller plugga vidare till undersköterska. Då är det centralorten Krokom som gäller, drygt fyra mil bort.

– Det gäller att äga pratet om verksamheten, det vill säga att vi själva försöker få gott rykte. Vi vill vara en öppen arbetsplats som bjuder in det omgivande samhället och gör dem delaktiga i det som sker här.

På Solbacka ordnas till exempel alltid julmarknad och en gång per år dammar traktens veteran­bilsägare av sina gamla raggarbilar och ”cruisar” genom samhället med Solbackas pensionärer. Om några dagar är alla som vill välkomna till ett dagsverke, bland annat för att ordna en boulebana.

– Ofta talas det om att vi ska höja yrkets status och jag anser att vi själva påverkar det genom att vi är goda ambassadörer för vårt yrke och att vi pratar gott om vårt arbete och vår arbetsplats.

Ida Haglund anser också att vissa arbetsuppgifter behöver renodlas. Undersköterskan kanske inte är proffs på att städa och varför då inte låta någon annan göra det?

– Det handlar inte om att en arbetsuppgift är bättre eller sämre, utan att det krävs olika kompetenser.

Ute i samlingsrummet har bingon tagit fart. Kulorna rullar och siffror ropas upp. Pensionären Nils Jonsson är dock mer nyfiken på de tillfälliga besökarna med kamera och block och kommenterar inslaget av de utlandsfödda i verksamheten.

– Det är spännande med främmande språk, men svårt att förstå ibland, säger han på utpräglad jämtska, en dialekt heller inte enkel för den oinvigde.