Hallå där!

Andreas Jönsson, Silviasjuksköterska och äldrepedagog, Minneskliniken Skånes Universitetssjukhus, och en av storföreläsarna på Äldreomsorgsdagarna 17–18 oktober.

Berätta, vad är budskapet i din föreläsning?
– Att vi med till synes små medel kan göra stor skillnad för självkänslan och livssituationen hos de demenssjuka personer vi vårdar.

Vi människor, demenssjuka eller inte, besitter en del känslor vilka ibland uppkommer i mötet med andra människor. Vi mår ofta bra av att bli bekräftade för vad vi kan och vad vi gör bra, men då våra begränsningar ger sig tillkänna kan vi också känna skam och skuld.

 Jag upplever att vi vårdpersonal, i kommunikationen om demenssjuka personer, riskerar att i allt för hög grad fokusera på bristfälliga förmågor, snarare än de bevarade. Detta fokus riskerar därför att stå som ensam utgångspunkt då vi utformar vården.

Hur ska personalen göra i stället?
– Konsekvenserna av den kognitiva nedsättningen riskerar att bli omfattande, om omgivningens krav på den enskildes förmåga inte är väl anpassade. Detta kan påverka personen såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Forskning visar t.ex. att då vårdpersonalen förändrar sitt sätt att kommunicera, kan oro, agitation eller depressiva symtom minska hos den sjuke.

Jag får ofta frågan om hur man ska bemöta en demenssjuk person. En sådan generell bruksanvisning är ofta väldigt svår att ge, eftersom den åsyftar ”hur”-et. Om vi däremot ändrar fokus till varför vi bör kommunicera på ett visst sätt kan vi härleda frågeställningen till hur personens kognitiva status ser ut – vad kan personen, och vad har den svårt för?

 Eftersom begreppet ”demens” sakteliga ser ut att bytas ut mot ”kognitiv sjukdom” ser jag en möjlighet att det nya begreppet kan hjälpa oss att förstå personernas egna upplevelser, eftersom kognition är något mycket mer mångsidigt och konkret. Jag kommer därför att försöka reda ut dessa begrepp vid föreläsningen.

När förstod du själv att du inte förstod?
– Utan att avslöja för mycket av föreläsningen i förväg … det var efter bara några dagar som sjuksköterska, när jag skulle göra mitt yttersta för att hjälpa till. Det blev inte som jag tänkte mig, kan vi väl säga … Jag lärde mig mycket den dagen. Jag upplever dock fortfarande i det dagliga arbetet att jag lär mig nya sätt att förstå.

Vilket är ditt viktigaste råd?
–Fundera på om du noterat när personen du vårdar mår som bäst, och om den situationen och känslan är dokumenterad. Vad var det som bidrog till den känslan, var det något du gjorde – och går det att upprepa?

Ulrika Beck-Friis

Ulrika Beck-Friis

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Bli prenumerant