Hobbit är en assisterande hjälprobot som kan hjälpa till med att plocka upp saker från golvet, hämta medicin, påminna om läkarbesök, leta upp nycklar och larma om någon har ramlat. Den är också förprogrammerad att kunna säga vissa fraser.

I Susanne Frennerts forskningsprojekt fick Hobbit under treveckorsperioder bo hos ett tiotal äldre användare medan hon studerade samspelet.

– Det blev tydligt att roboten användes mer som underhållning än som praktiskt stöd. Tanken är att en robot som Hobbit ska skapa möjligheter för äldre att bo kvar hemma längre. Men de äldre hade svårt att se att den skulle göra dem mer självständiga, säger Susanne Frennert, som nyligen disputerat med sin robotforskning vid Lunds Tekniska Högskola.

Hobbit visade sig till exempel vara otymplig och hade svårt att navigera bland möbler och saker. Flyttades möbler stämde inte längre de digitala kartor som roboten navigerade utifrån, med resultatet att det blev svårt att plocka upp saker eller larma om någon fallit.

– Det blev uppenbart att framtidens robotar behöver anpassas efter det sammanhang människor befinner sig i och inte tvärtom, menar Susanne Frennert.

Hobbit har dessutom ett gympaprogram, vilket var uppskattat bland användarna, men att det bara fanns övningar för armarna och inte benen gjorde många besvikna.

– Grunden till detta tror jag har att göra med ett stereotypt sätt att se på äldre som sjukare och mer orörliga än vad majoriteten av äldre faktiskt är, säger Susanne Frennert, som tror att det trots allt finns en potential när det gäller robotteknik för äldre.

– Men då måste man ta hänsyn till de höga förväntningar som finns hos användarna och involvera dem redan i designprocessen för att identifiera behov. Då kan robotar bli ett utmärkt komplement till mänsklig hjälp för äldre i framtidens hemvård.