Bygg rätt med färg och form

Lokalernas utformning kan stärka demensvårdens kvalitet och öka trivseln bland de boende.
– Bygg rätt från början, manar arkitekten Ewa Krynicka Storskog.

Badrum stora nog för att vårdpersonalen ska kunna göra sitt jobb. Färger som ger de boende vägledning och skapar harmoni.

Demensboenden är både arbetsplats och bostad. Därför är det viktigt att veta vilka krav som finns preciserade i olika föreskrifter. Men reglerna anger bara en miniminivå och det går alltid att bygga bättre.

– Arkitekturen och utformningen av byggnaden ska hjälpa de boende att leva så bra som möjligt med sin funktionsnedsättning, säger Ewa Krynicka Storskog, arkitekt på Boverket där hon arbetar med byggregler och tillgänglighet.

Just nu är hon tjänstledig och finns på Arbetsmiljöverkets regelenhet. De två myndigheterna bevakar byggprocessen ur olika synvinklar och Ewa Krynicka Storskog vill bidra till att de två perspektiven börjar samverka på ett bättre sätt än de gör i dag.

När en ansökan om bygglov för ett demensboende passerar kommunens byggnadsnämnd prövas den bara enligt plan- och bygglagen. Fokus är hur utformningen och de tekniska egenskaperna klarar lagens krav. Däremot bevakas inte Arbetsmiljöverkets regler.

Byggnadsnämnden kan ge Arbetsmiljöverket tillfälle att delta i tekniskt samråd om det rör byggåtgärder som gäller en arbetslokal eller ett personalrum, men enligt Ewa Krynicka Storskog är det sällan det sker.

– Att i samband med startbeskedet upplysa om krav enligt annan lagstiftning är väldigt sent i processen. Startbeskedet kommer efter att man fått bygglov och då är utformningskraven redan prövade. De kraven bestämmer till exempel storleken på rummen och dörröppningars bredd, säger Ewa Krynicka Storskog.

Därför är det stor risk att lokalerna inte i tillräckligt hög grad utformas så att de uppfyller personalens behov. Ewa Krynicka Storskog tar badrum och toaletter som exempel. De mått Boverkets byggregler kräver gäller bostäder, men är sällan generösa nog för att demensboendets personal ska kunna utföra sitt arbete på ett bra sätt.

– När byggnaden är färdig kontrolleras den av arbetsmiljöinspektören. I stället borde man ha byggt enligt Arbetsmiljöverkets regler från början. Att ändra när byggnaden står färdig blir ofta väldigt kostsamt.

Kunskapen hos de personer och företag som projekterar demensboenden varierar, såväl när det gäller regler och byggkrav som kunskaperna om demens.

– Det är inte säkert att de känner till den senaste forskningen.

En omständighet som ställer extra krav på planeringen av ett boende är att graden av demens ofta varierar bland de boende. Det är inte ovanligt att personer med demens blandas med personer som inte har sjukdomen. Miljön är sällan anpassad för båda kategorierna.

– Det kan aldrig skada att skapa en bra miljö för alla från början. Det behöver inte kosta, och det som är nödvändigt för få kan ju vara bra för alla, säger Ewa Krynicka Storskog.

Trots en hel del brister ser hon tecken på en växande insikt om att lokaler och inredning kan anpassas för att underlätta de boendes vardag. Hur färger kan användas för kommunikation är ett exempel. Även om de inte styrs av regler kan de bidra till en mycket bättre miljö.

– Kontraster är viktiga. Man bör inte ha bord och golv i samma färg. Då flyter allt ihop för den äldre, som då kanske sätter koppen för nära bordskanten.

Färger och belysning kan användas för att markera var ett rum slutar och var dörren finns. Men färger är också kulturellt betingade. Alla uppfattas inte lika i alla kulturer.

– Rött lägger man märke till, men färgen kan också vara kopplad till otrevliga saker som blod och krig. Förut bar man aldrig svarta kläder i Sverige om man inte hade sorg, nu gör alla det, säger Ewa Krynicka Storskog.

En viktig del i planeringen av ett demensboende är att fundera över hur öppningar och dörrar till uteplatser och andra avdelningar placeras. Flödet skapar rörelsemönster, som påverkar såväl inredningen som de boendes och personalens sätt att använda rummen.

Arkitekturen ska främja upplevelsen av hemkänsla. Om stolarna står runt ett eller flera bord bjuder det in till umgänge. Är de i stället placerade i rad, eller enbart vända mot en TV, minskar den möjligheten.

Återvändsgränder gör det svårare för de boende att orientera sig. Likaså repetitiva element, som att ha flera vardagsrum eller matrum i samma byggnad.

– Rummen bör ha tydliga gränser, säger Ewa Krynicka Storskog.

Ytterligare ett mål är att underlätta för de boende som vill vara med och hjälpa till i det dagliga arbetet. Ett exempel är köket, som bör vara tillräckligt stort för att flera ska kunna delta i matlagningen.

Även utemiljön och utsikten från boenderummen har betydelse för trivseln. Den som vill gå ut i trädgården eller ut på en terrass ska inte behöva vänta på någon som kan hjälpa en till hissen.

Planteringar gör det lättare att följa med i årstidernas växlingar. Dofter från blommor och kryddor stimulerar sinnena.

– Kanske ska man inte ha en färdig trädgård, utan öppna för att de boende kan vara med och bidra till skötseln, säger Ewa Krynicka Storskog.

Flöde och flexibilitet är nyckelord när Ewa Krynicka Storskog lyfter fram ett par exempel på demensboenden där hon anser att lokalplanering och vårdkvalitet går hand i hand. Båda har vunnit flera priser för god demensvård och personalvänlig arbetsplats, se ruta intill.

Goda exempel är ett sätt att leta svar på frågan vad det är som utmärker ett bra demensboende, konstaterar Ewa Krynicka Storskog. I planeringen av ett boende är det viktigt att ha ett så brett beslutsunderlag som möjligt.

Läs mer

● Demensförbundet har gett ut en skrift som Ewa Krynicka Storskog är författare till. I den beskriver hon hur arkitektur och samarbete mellan olika yrkesgrupper kan bidra till att demenssjuka förstår sin boendemiljö bättre. Skriften heter Riktlinjer för planering av demensboenden – byggnader som blir ett språk och stöd för kommunikation då sinnena sviktar.

Två goda exempel

Vigs Ängar i Ystad, ett demensboende inspirerat av antroposofin. Ljuset flödar igenom väl tilltagna fönster och rummen är målade i ljusa färger. Det är högt i tak och huset är byggt i ett plan.

De boende har egen uteplats i direkt anknytning till lägenheten. Även för den som sitter i rullstol är det lätt att komma ut.

Hattstugan i samhället När på sydöstra Gotland. En bärande tanke där är att personal och boende gör så mycket som möjligt tillsammans. De boende följer med och tvättar och alla deltar i matlagningen.

Utrymmena är byggda så att det är möjligt för personal och boende att vara där samtidigt. De som är längst gångna i sin demenssjukdom kan vara med på ett hörn och till exempel smaka av såsen.

Torbjörn Tenfält

Torbjörn Tenfält

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant