Ska besvärligast vinna?

Att vara en besvärlig anhörig är en inte helt rolig men ofta nödvändigt roll. Det handlar om att ligga på, tjata och ifrågasätta för att uppnå bättre livskvalitet för den äldre personen man bryr sig om. Och oavsett om det handlar om promenad, dusch, mat eller en stund för samtal, så vill vi anhöriga alltid ha mer.

Jag känner en rektor som brukar säga att jobbet är bra, bortsett från föräldrarna. Då menar hon de besvärliga föräldrarna. De som enbart ser till sitt barn, ringer alla tider på dygnet eller kommer på ovälkomna besök. De har uppmuntrats till att vara aktiva föräldrar, sådana som min generation inte alls var. Vi ansåg att lärarna klarade sin yrkesroll bäst och la oss sällan i. Själv undvek jag också gärna föräldramötena. Däremot har vi förvandlats till aktiva anhöriga, dels på grund av resursbrist, dels för att vi, liksom skolbarnens föräldrar, blivit uppmuntrade att lägga oss i för att visa vårt ansvar och engagemang.

Vi ska delta i allt: barnens skolarbeten, de äldres livsvillkor och känna vår del av världssamvetet och klimatångesten. Vi ska nattvandra, grannkolla, klimatprotestera, nysvenskfika och demonstrera för kvinnofrid. Samtidigt visar flera undersökningar att stress och utbrändhet i dag är på rekordnivåer.

Frågan är hur du som arbetar inom äldreomsorgen uppfattar oss aktiva anhöriga. Är vi en välkommen resurs i en pressad vardag eller mer av orealistiska, griniga klagare? Några riktiga pain-in-the-ass-människor, sådana du helst skulle vilja blocka, som på Facebook?

Många av oss anhöriga vet att du och dina kollegor, inte minst enhetschefer med stort ansvar, har en snålt tilltagen budget och ont om personal. Den demografiska överbelastningen med allt fler äldre är er vardag.

Men när det handlar om min mamma, min pappa, min moster eller min livskamrat, då trycker vi besvärliga anhöriga på och vill ha särbehandling. Kanske för att vi lärt oss att besvärligast vinner, kanske för att döva våra samveten.

Du får inte klaga, säger moster, för hon tror att sådant straffar sig. Hon vill inte vara en börda och om jag klagar så blir vi båda brännmärkta som besvärliga. Du har rätt till att få det du vill inom rimlighetens gräns, påpekar jag, och försöker på ett så vänligt sätt som möjligt och utom hörhåll från moster framföra min kritik.

Äldrevården är öppen och vi anhöriga bjuds in, men är de som chefar beredda på att det också ökar möjligheterna till nya frågor, klagomål och ännu fler krav? Transparens är ett modernt ledarskapsord vars konsekvenser jag inte tror att cheferna är medvetna om. Ju mer insyn från oss på utsidan, som inte är införstådda med arbetsvillkoren, desto mer tid måste ägnas åt förklarings- och försvarssamtal. Alla vill väl ha transparens men finns den inlagd i budgeten?

En konsekvens av insynen i kombination med den trängda budgeten är att jag som anhörig känner att jag måste agera. Ska jag då bli den besvärliga eller ska jag vända mig till den privata vårdmarknaden för att köpa mig lite tid? Äldre får en stund av gemenskap som annars inte hinns med och jag betalar ur min egen ficka. Men det innebär också att jag stödjer ett politiskt system som vill att privatpersonen som har råd också ska betala för det som förut ingick i det så kallade samhällskontraktet, lika vård för alla oavsett plånbok. I vår vilja att göra gott för våra anhöriga riskerar vi med privata pengar att förstärka klassamhället. För trots rutavdrag har inte alla råd, men de som har köper sig före i kön.

– Nej, säger min rektorsväninna, se det i stället som att du underlättar för andra. Då blir det mer omsorg över till dem som inte har de ekonomiska möjligheterna.

Om tjugo år, när många hyggligt välbärgade fyrtiotalister blir riktigt gamla, får vi nog räkna med att samhället finansierar vår äldreomsorg med ett basbelopp. I övrigt betalar vi själva eller våra barn.

Läs fler

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i tidningen Äldreomsorg.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Tidningen Äldreomsorg är landets vassaste tidning för dig som arbetar inom äldreomsorgen. Den håller dig uppdaterad kring det senaste inom forskning, arbetsmetoder, trender och goda förebilder.

Klicka vidare på Bli prenumerant för att läsa mer.

Bli prenumerant