Jag tog kontakt med väntjänsten för fyra, fem år sen. Mina vänner hade dött och jag som alltid haft vänner hade blivit ensam.”

Rösten på den fasta telefonlinjen är pigg och energisk. Den kan också bli bestämd. Ja, den 85-åriga damen i Skellefteå berättar gärna om vad väntjänsten betyder – på ett villkor: hon vill inte ha sitt namn i tidningen.

Försäkrad om att hon får vara anonym fortsätter hon att berätta om Birgit, som hon haft kontakt med i fem år. Christina träffar hon sedan i somras, efter ett fall som gjorde henne mer beroende av sällskap och av en extra hjälpande hand. Under sina mer aktiva år var hon lyxhustru, berättar hon skämtsamt. Det innebar att dagarna var mer än fyllda av städning, matlagning, tvätt och trädgårdsarbete. Hon har två söner och också barnbarn, men vill inte att de ska känna att de fastnar i att passa henne.

Sedan hon föll tittar hemtjänsten in två gånger om dagen, men de kommer med ett hej och vänder i dörren. Med besökarna från väntjänsten ”En hjälpande hand” är det en annan sak. Med dem fikar hon, gör utflykter eller tar en promenad. Ibland sitter de bara och pratar.

”Jag litar på dem och vet att det som sägs stannar mellan oss.”

– Jag är jättenöjd. De är underbara människor som bryr sig om en obekant. Jag litar på dem och vet att det som sägs stannar mellan oss.
En av dem som kommer från väntjänsten var fjortonde dag är Christina Renström Möller, undersköterska som tidigare arbetade på ett demensboende. När det varslades om ytterligare nedskärningar beslutade hon sig för att gå i pension vid 62 års ålder, istället för att slita ut sig på jobbet.

– Jag tycker om äldre människor och nu finns äntligen tid att göra något riktigt roligt tillsammans, säger hon.

Blåbärsplockning, picknickar, en vanlig promenad eller en stunds fika är exempel på vad väntjänsten rymt hittills. De utbyter erfarenheter och konkreta saker som blomsterskott och recept.

– Det är roligt att kunna glädja någon annan och kanske också kunna tillföra nya perspektiv, till exempel en digital vandring på Kungsleden.

Som volontär är Christina Renström Möller nöjd med väntjänsten som erbjuder kunskap och möten med andra som arbetar ideellt. Hon känner också att hon när som helst kan vända sig dit, om hon skulle behöva.

Den frivilliga väntjänsten ”En hjälpande hand” har funnits i Skellefteå sedan 2009. Det är en ideell förening som i samarbete med kommunen sammanför volontärer med äldre som vill ha besök. Ofta kommer initiativet från biståndshandläggare, som möter många ensamma äldre som söker bistånd fast det mest handlar om ensamhet.

”Volontärverksamheten är en absolut förebyggande insats och har inneburit minskade kostnader för kommunen.”

Åsa Hägglund Larsson, arbetsterapeut och utvecklare av väntjänsten, tog som kommunanställd över verksamheten i april 2019. Då höll föreningen på att självdö. Hon ändrade och intensifierade marknadsföringen och genom namnbyte blev den frivillige vännen istället volontär. Åtta månader senare hade antalet volontärer fördubblats, matchade och besöksmottagare tredubblats och antalet personer i systemet ökat från 77 till 193 stycken. Fler unga och fler med utländsk härkomst har anmält sig som volontärer. Vi blev också kända, konstaterar Åsa Hägglund Larsson.

– Behovet är stort. Många fler äldre är ensammare än vad man kan tro, det märker vi när vi intervjuar dem som vill ha en frivillig vän. Vänner har dött och barnen finns långt borta. Därför betyder väntjänsten mycket.

Varje förmedlat uppdrag följs upp efter någon månad med en intervju.

– Det är så roligt att se vilken förändring det blir för personen. För många blir volontären ett sätt att komma ut hur huset, träffa människor med likartade intressen och få ett socialt sammanhang, säger Åsa Hägglund Larsson.

När ensamheten bryts visar erfarenheten att behovet av hemtjänst kan skjutas på framtiden. Och om de timmar som volontärer ägnar sig åt att besöka ensamma äldre skulle ersättas med hemtjänst, skulle det kosta kommunen närmare två miljoner, enligt Åsa Hägglund Larsson.

– Volontärverksamheten är en absolut förebyggande insats och har också inneburit minskade kostnader för kommunen. Det är bra, men det viktiga är att väntjänsten ger meningsfulla aktiviteter och att den bryter ensamhet.

Volontärerna får också mycket tillbaka. De kommer för att de vill göra gott för någon annan, men Åsa Hägglund Larsson har hört volontärer säga: ”Det betyder mer för mig än för dem jag besöker.”

– Dessutom har man sett att de som gör något för andra mår psykiskt bättre.

Bilden av att volontärarbete ger mycket tillbaka bekräftas av den ideella organisationen Volontärbyrån i Stockholm.

– Vår årliga rapport visar att 97 procent anser att de fått ett mer meningsfullt liv genom att engagera sig. För den som får hjälp betyder det mycket att möta en människa som är där av fri vilja, men mötet betyder också mycket för den som hjälper. Det är ett ömsesidigt utbyte. Ideellt arbete kan också vara ett vaccin mot ensamhet, säger Anna Snell, som arbetar på Volontärbyrån sedan åtta år.

Volontärbyrån startade 2002 och har sedan dess kopplat ihop människor som vill arbeta frivilligt med ideella organisationer, ofta med social inriktning. Organisationen arbetar bland annat för att civilsamhället ska ses som en central del av samhällsutvecklingen, både för demokrati och välfärd.

Anna Snell ser ett växande intresse för att hitta volontäruppdrag. Förra året förmedlade Volontärbyrån drygt 10 000 intresseanmälningar till 490 organisationer och 1524 personer deltog i byråns seminarier. Många av volontärerna är över 70 år och det frivilliga arbetet ger dem ett nytt sammanhang.

– Det finns ett väldigt engagemang i Sverige. Många yngre hittar till oss och vi finns för dem som vill hitta ett volontäruppdrag som passar dem. Vi vill också fånga upp människor som går i pension för att visa att de behövs och att det går att finna mening i engagemang, berättar Anna Snell.

Ett tecken i tiden är ett växande intresse för att hjälpa äldre. Det kan röra sig om att lindra ensamhet eller att dela med sig av digital kunskap.

– Genom åren har vi sett att människor är väldigt bra på att svara på de samhälleliga utmaningarna. Nu under pandemin finns ett extra engagemang kring äldre.

En annan reflektion hos Volontärbyrån är att engagemang leder till ännu mer engagemang.

– Genom att ge konkret hjälp till and­ra växer känslan av att kunna påverka samhällsutvecklingen positivt. Många yngre volontärer får nya kunskaper och erfarenheter, medan äldre får en känsla av att ge tillbaka av vad de kan.

1959 startade en av de äldsta och mest uthålliga väntjänsterna i Sverige, ”Frivillig väntjänst – en hjälpande hand”, FV, i Stockholm. Grundaren var socialarbetaren Anna-Greta Heyman som i sitt arbete såg bortglömda mänskliga behov både hos barn och äldre. Hon samlade ihop en grupp intresserade människor och kopplade ihop dem med dem som behövde mänskligt stöd för att bryta ensamhet.

– Behovet att bryta ensamhet och att få känna sig trygg kvarstår alltid och vi är ett komplement till samhällets resurser, säger verksamhetschef Helena Malmqvist.

Idag är 160 volontärer knutna till FV, som har två huvudspår. Dels hjälper frivilliga till med ledsagning till sjukhus, fotvård, frisör eller vad som kan behövas. Dels pågår ett arbete för att bryta äldres ensamhet där volontärer och behövande matchas ihop efter bakgrund och intressen. Den enskilde volontären förbinder sig att möta ”sin” person en gång i veckan under ett halvår.

Genom våra volontärer kan vi förhöja livskvalitet, ge stimulans och motivera äldre och ensamma människor att hålla igång, säger Helena Malmqvist.

Hon berättar om damen som blev nästan 100 år.

– Vi hjälpte henne i många år och hon klarade sig utan annan hjälp. Hennes vänner var döda och hon vågade sig inte ut i stora och folkrika sammanhang. Med hjälp av oss kom hon till exempel till Liljevalchs vårsalong och kunde köpa ansiktskräm på Åhléns. Hon sa: ”Jag hade aldrig kunnat göra det utan er, eller kunnat hålla igång så länge.”