Varannan arbetar ideellt
Varannan svensk arbetar ideellt och är därmed bland de mest engagerade medborgarna i världen. Och trots stora samhällsförändringar är engagemanget stabilt. Det visar en ny befolkningsstudie från Ersta Sköndal Bräcke högskola.
– Stabiliteten över tid är ett uttryck för att vi lever i en demokrati. Former och innehåll i det ideella arbetet kan skifta, men människor vill vara engagerade, säger Lars Svedberg, seniorprofessor vid Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Lars Svedberg har följt medborgarnas engagemang i sex stora befolkningsstudier sedan 1992. Medborgerligt engagemang är ett samlingsbegrepp och innehåller många slags handlingar och aktiviteter. Ideella insatser är den största och vanligaste formen av engagemang, inte minst som den omfattar allt som görs inom idrott och fritid. Informella insatser är stöd och hjälp som ofta ges vid sidan av de frivilliga organisationerna. Det kan till exempel vara att handla, träffas och följa med på till exempel läkarbesök, men här ryms också ren omsorgsvård. Andra former av engagemang som undersökts är givande och politiskt deltagande. För första gången ringar årets studie också in dem som inte är aktiva.
De många årens studier visar att engagemang går i arv. Nästan alla som på något sätt är frivilligt aktiva har också haft föräldrar och mor- och farföräldrar som varit det. De många klubbar och föreningar som finns och som fångar upp människor är också en förklaring till att engagemanget är så stabilt och oförändrat.
– Det finns en infrastruktur för ideellt arbete i Sverige, en folkrörelsetradition, säger Lars Svedberg.
Dessutom ökar engagemanget. 2019 hjälpte 46 procent av befolkningen på något vis människor utanför det egna hushållet, ofta en äldre släkting. 1992 gavs motsvarande insatser av 28 procent.
Det här är en sektor inom civilsamhället som ofta väcker intresse bland forskare och socialpolitiker. När antalet äldre blir fler finns risk för ett gap mellan omsorgsbehov och den offentliga äldreomsorgen och då blir ideella insatser intressanta.
– Det kommer att behövas komplementära insatser där offentligt och privat kombineras. Omsorgsarbetare får göra omsorg och andra får göra det sociala, anser Lars Svedberg.
Med årets rapport vill Lars Svedberg lugna de samhällsdebattörer, akademiker och journalister som med regelbundenhet uttrycker oro för ett minskat samhällsengagemang.
– Jag önskar att skräckberättelserna om att människors engagemang minskar ska hållas borta. Medborgarna är anständiga, engagerade och ansvarsfulla. Och de har kul. De förverkligar sig själva och lär sig nya saker.
Befolkningsundersökningar om svenskarnas frivilliga arbete har genomförts vid sex tillfällen. Första studien publicerades 1992 och det presenteras en ny ungefär vart femte år.
Årets rapport visar att 51 procent av alla svenskar mellan 16–84 år arbetade ideellt vid minst ett tillfälle under 2019. Det bekräftar ett stabilt engagemang under de 27 år undersökningarna pågått. I Norge är motsvarande siffra 61 procent och i Danmark 37.
Fler män än kvinnor arbetar ideellt, vilket förklaras med att män ofta är frivilligt aktiva inom idrottsrörelsen. Gruppen mellan 40 och 54 år arbetar mest ideellt, vilket överensstämmer med tidigare studier. Hos yngre minskar engagemanget något, medan äldre jobbar allt mer med frivilligt arbete. Det vanligaste uppdraget är administration och praktiska insatser. Därefter kommer att vara förtroendevald och sedan de som har ledaruppdrag. De direkta hjälpinsatserna har minskat, men många med ledaransvar har ofta en informellt stödjande roll.
Källa: ”Medborgerligt engagemang i Sverige” 1992–2019
Gunhild Wallin
Socionom och journalist samt verksam vid Ersta Sköndal högskola.