En kall höstdag i slutet av november kom Coronakommissionens andra delbetänkande. Det första kom i december förra året, mitt under pandemins andra våg, och var en svidande kritik mot regering, regioner, kommuner, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen över att så många personer inom äldreomsorgen avlidit under pandemin och fördelade skulden mellan olika politiska partier på olika nivåer, även om regeringen ansågs ha huvudansvar. Man pekade på att äldreomsorgen stod institutionellt sett illa rustad för pandemin och att ansvaret var fragmenterat. Det andra delbetänkandet handlar om smittspridningen i Sverige. Ett huvudbudskap är att man handlade för sent på många plan, att personer som var smittade kom in i landet okontrollerat och att skyddsutrustning saknades och inte införskaffades i tid. 

En sak som inte diskuterats särskilt mycket är att den andra vågen av pandemin drabbade Sverige och äldreboenden snarast värre än den första vågen trots att man då hade skyddsutrustning och dessutom införde fler restriktioner. Det är alltså inte lätt att hålla smittan borta. Också i andra länder har en mycket stor andel av de avlidna haft äldreomsorg. 

Besöksförbudet på äldreboenden infördes nationellt 1 april 2020 och avslutades 1 oktober. Det fortsatte dock lokalt på flera ställen. I Coronakommissionens andra delbetänkande anges att det inte finns något vetenskapligt stöd för att besöksförbudet hade stor effekt. Med tanke på den stora inskränkning som det innebar är det en anmärkningsvärd slutsats. I stället konstateras att den mesta smittan kom in med personal, eftersom det är omöjligt att hålla avstånd när man ska hjälpa boenden med saker som påklädning, hygien och toalettbesök. Besöksförbud kan förstås behövas ibland, men inte under så lång tid som skedde förra året. Smittspridningen i samhället anges alltså som den största faktorn. När Coronakommissionen försökt kartlägga smittvägar har man stött på svårigheter. Det finns inget landsomfattande register över vilka som bor på äldreboenden. Man har därför fått matcha personers adresser med adresser på boenden. Det har gjort att man inte kunna identifiera mer än knappt två tredjedelar av de boende. 

En delstudie visade att personalomsättningen, att det inte fanns en sjuksköterska anställd direkt på boendet och boendets storlek var kopplat till risk att dö i covid-19, medan personalomsättning och boendets storlek var relaterat till ökad risk att smittas. Det var ingen skillnad mellan privat och offentligt drivna boenden. Offentligt drivna boenden hade dock mindre personalomsättning, medan privata boenden oftare hade en sjuksköterska anställd. Det kan vara så att en sjuksköterska på plats kan påverka vården mer och därigenom minska dödligheten när viruset kommer in. Kopplingen till personalomsättning kan ha med utbildningsnivån att göra och med antalet kontakter som personalen har. Det ger ju ytterligare stöd för att minska antalet olika personer de boende har kontakt med när en pandemi pågår. Men när det gäller anhöriga bör man göra en risk-nytta-bedömning. Hur stor är risken egentligen att en 83-årig partner för in smittan?

Vaccinationerna har räddat många liv. Det är viktigt att veta att man kan bli infekterad och även få allvarlig sjukdom, trots att man är fullvaccinerad, även om risken för allvarlig sjukdom är rejält minskad. När nu smittspridningen ökar på många håll är det därför viktigt att alla, inte minst personal, blir fullvaccinerade och att man forfortsätter vara försiktig i sina kontakter.